Artikelförfattarna, förbundsordförande Lennart Johansson och verksamhetsledare Lars Jakobsson, skriver i lantbrukstidningen ATL att vildsvinsproblemet inte går att lösa med frivillig samverkan. De hävdar att intressena (jordbruket och jakten) är allt för motstående och att staten därför måste ta sitt ansvar – eftersom staten 1988 beslutade att tillåta vildsvin i begränsad omfattning.
Artikelförfattarna hävdar också att skadorna som vildsvinen orsakar mycket väl kan ersättas inom ramen för viltskadeersättning. Skyddsjakt och andra förebyggande åtgärder fungerar uppenbart dåligt och skadorna drabbar ofta tredje person. De menar att regeln som säger att viltskadeersättning bara betalas ut för vilt som inte får jagas väger lätt.
Inför vildsvinsskötselområden
Johansson och Jakobsson hävdar också att ett liknande system som föreslås i det nya älgförvaltningsförslaget kan tillämpas på vildsvinsförvaltningen. (Älgförvaltningsförslaget innebär bland annat att vuxna älgar bara får skjutas i större älgskötselområden.) Dessutom bör skadeersättningar villkoras med att markägarna är anslutna till ett vildsvinsskötselområde. Det skulle kunna locka markägare till samverkan kring vildsvinsstammen, menar de.
– Lyckas man inte återstår bara att uppmana de som önskar hålla vildsvin att bygga permanenta hägn. Övriga vildsvin förslår vi samlas in i tillfälliga hägn för avlivning, skriver Lennart Johansson och Lars Jakobsson.