Under de senaste tio åren har antalet vargar fyrdubblats i Sverige och Norge. Det innebär förändringar i ekosystemet som påverkar tillvaron för asätande arter, bland annat genom att vargarna lämnar dödade älgar efter sig som även blir mat för asätarna.
Även trafikdödade älgar och rester från jakt påverkar tillgången på mat för asätarna.
Jämnare tillgång till mat
Forskare vid SLU har jämfört biomassan av vargrivna älgar med skjutna älgar och älgar som dött naturligt eller genom trafikolyckor, både i och utanför vargrevir. I vargrevir lämnar visserligen vargarna kadaver efter sig, men jägare låter dessutom bli att skjuta färre älgar för att kompensera det som vargarna tar. Färre älgar självdör också i reviren. Totalt blir födotillgången för asätarna något mindre i reviren.
– Men vargförekomst innebär att tillgången på kadaver fördelas jämnare över året; den har till och med ökat under den kritiska perioden under senvintern när många asätande arter har ont om mat, säger Camilla WIkenros i pressmeddelandet.
Äter av vargdödade älgar
Genom kameraövervakning har forskarna kunnat konstatera att räv, korp, nötskrika, mård, duvhök och kungsörn är de vanligaste asätarna vid älgar som dödats av varg och är alltså de asätande arter som gynnas mest av vargförekomst. Även mindre vanligt förekommande arter som järv kan gynnas av vargdödade älgar.
– Asätarna riskerar att vargdödas när de snyltar på vargens byten, men vi såg att när vargarna återbesökte tidigare slagna byten ökade sannolikheten för besök av räv och korp. Dessa arter använder troligtvis vargarna som vägvisare till kadaver, säger Camilla Wikenros i pressmeddelandet.