Även lokalt reagerar LRF-ledningarna. Ulric Isacson, ordförande i Dalarna, tycker att myndigheterna driver bevarandepolitiken kring vargen för hårt.
– Nu vet man inte hur länsstyrelserna kommer att tolka det här. Men här i Dalarna har vi en extrem länsstyrelse. Här krävs det snabba beslut, så att man kan ta bort rovdjur som ställer till problem. Utökad skyddsjakt är bättre än licensjakt, men här pekar Naturvårdsverket hela tiden på att det inte kommer att gå att skjuta så många vargar. Jag är besviken, säger Ulric Isacson.
Lomhörda myndigheter
Distriksordföranden i Värmland, Dag Rogne, tycker att Naturvårdsverkets förslag är otillräckligt. Rogne är oroad över konsekvenserna om vargstammen får växa ohämmat i vinter.
– Värmland har idag en dominerande del av den Skandinaviska vargstammen men myndigheterna är fortsatt lomhörda inför hur stammens tillväxt påverkar företagande och livskvalitet på landsbygden. Det kan LRF inte acceptera, säger Dag Rogne.
Han oroas också över att det inte verkar bli någonting av med politikernas fagra visioner, att vargarna ska spridas i landet, så att bördan fördelas jämt.
”Stora negativa effekter”
– Utöver det faktum att koncentration av varg ökar i Värmland så blir det allt mer uppenbart att utbredningen söderut och norrut inte kommer bli möjlig med tanke på de konsekvenser det leder till. Därmed kommer vårt landskap förbli kärnan i denna rovdjursstam. Detta kommer ge stora negativa effekter på möjligheterna att nyttja friluftsliv och jakt, känna en trygghet i sin livsmiljö och bedriva djurproduktion med betande djur, säger Dag Rogne.
Förbundsordförande Helena Jonsson vill att regeringen gör om och gör rätt. Hon tycker att förslaget om skyddsjakt initierad av myndigheterna är bra. Då kan varg jagas även i förebyggande syfte. Annars har hon svårt att hitta ljusglimtar i Naturvårdsverkets förslag.
Sammantaget rovdjurstryck
– Naturvårdsverket menar att man vid beslut om skyddsjakt ska kunna ta hänsyn till de olägenheter som följer av rovdjursförekomst. Samtidigt underkänner Naturvårdsverket flera olägenheter som bland andra LRF har framfört. Till exempel den stress och oro som våra medlemmar anser vara ett av de värsta problemen efter de rena skadorna. Vidare håller Naturvårdsverket fast vid att varje rovdjursart måste förvaltas art för art. Detta tycker vi är fel. För våra medlemmar är det ointressant om det är varg, björn eller lo som river djuren. Det är det sammantagna rovdjurstrycket som avgör om situationen är ohållbar eller hanterlig, säger Helena Jonsson.