Det är Fredrik Widemo, Daniel Ligné och Göran Bergqvist som vänder sig mot att klövviltet osakligt och utan kritik lyfts fram som hot mot den biologiska mångfalden, samt att jägarkåren anklagas för att egoistiskt bortse från skogsskador och effekter på mångfalden.
– Dagens betestryck är en bråkdel av vad det var på den tid skogen betades av tamboskap, vilket alla är eniga om gynnade den biologiska mångfalden. Forskningslitteraturen visar tydligt att klövviltet endast i undantagsfall har negativa effekter, skriver Widemo, Ligné och Bergqvist.
Många fler betande djur förr
De pekar på att Sveriges sammanlagda stammar av älg, rådjur, kron- och dovhjort uppgår till cirka 700 000 djur. Det motsvarar ungefär antalet får som fanns 1927. Dagens vildsvinsstam motsvarar ungefär en tiondel av det antal tamgrisar som fanns vid samma tidpunkt.
Så vad är det då som har mest betydelse för trädbildningen och den biologiska mångfalden?
Ett vanligt påstående på senare tid är att trädbildningen när det gäller asp, rönn och sälg försvåras genom klövviltets bete. Debattörerna anser emellertid att svensk forskning är samstämmig på den punkten: Den stora anledningen till bristen på trädbildande individer står att finna i skötselmetoderna inom skogsbruket, inte i klövviltstammarnas storlek.
Betning ökar mångfalden
– Skärskådar man forskningsresultaten så finner man tvärtom stöd för klövviltets positiva inverkan på den biologiska mångfalden med dagens stammar!
Där klövviltstammarna är som tätast kan problemen minskas genom anpassad skötsel och ökad samverkan mellan jägarkåren och övriga brukare av landskapet. Men, påpekar de tre debattörerna:
– Då krävs dock insikt om att åtgärder inom skogsbruket inte kan planeras som om klövviltet inte fanns, och att ökad avskjutning inte kan ses som enda åtgärden mot betesskador.
Skogsbruket har ett stort ansvar
Widemo, Ligné och Bergqvist konstaterar att skogsbruket enligt lagen ska bedrivas hållbart med bibehållen biologisk mångfald. Det innebär bland annat att man måste slå vakt om fodertillgången för klövviltet genom anpassad skötsel.
– Om så inte sker är det skogsbruket som är ansvarigt för såväl skogsskador som förlust av biologisk mångfald. Inte viltet eller jägarna, skriver de.
Läs hela debattartikeln här: http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/svenska_jagareforbundet/news/view/kloevviltet-som-naturvaardare-4443