Det var torsdagen den 13 november som Christer Lundh tog sin sjuåriga jämthanne Arrak och knallade upp på berget i Bessbo, en mil väster om Vallsta i Hälsingland.
– Vi har fria kalvar och jag såg ko och kalvspår. När hunden tog upp en kilometer bort var jag övertygad om att det var älg han skällde på. Ståndet stod alldeles stilla inne i en mycket tät ungskog, det är så tätt man knappt tar sig fram där, berättar Christer Lundh.
Fick en varning av hunden
Han fick en varning men har inte börjat tänka på det förrän efteråt. Arrak, som är jaktchampion, gick nämligen av ståndet och rundade Christer som kom smygande.
– Det gör han aldrig när han skäller älg, men nu i efterhand har jag tänkt på det. Han var mån om att jag skulle vara med.
Christer smög så att han var bara tio meter från ståndet. Han såg hundens röda väst skymta i slyn. Men björnen stod blick stilla.
– Jag fattade inte att det var björn – inte ens när den kom rusande mot mig. Vilken liten älg, hann jag tänka.
Trodde det var en skenattack
När Christer såg att det var en björn tänkte han att det var fråga om en skenattack. Han har upplevt en sådan tidigare.
– Det var en sommar när jag var ute och rastade hundarna. Då kom det plötsligt upp två björnungar på vägen. Var är honan? hann jag tänka. Då kom hon rusande rakt emot mig. Jag var beredd att släppa hundarna men när jag sa åt henne att lugna ned sig försvann hon ut i skogen igen.
Christer Lundh gjorde samma sak den här gången. Han backade något steg och sa åt björnen att lugna sig. Men det hjälpte inte den här gången. Björnen rusade rakt på honom.
Sköt ett skott från höften
– På en meters avstånd sköt jag ett skott från höften. Då vrålade hon och högg sig fast i ljumsken på mig. Jag sparkade och skrek allt vad jag förmådde. Bösspipan var riktad mot huvudet på björnen och jag tryckte och tryckte för att skjuta ett skott till, men jag hade inte hunnit repetera i något skott. Det var många tankar som for genom huvudet under de tio sekunder som björnen var över mig. Jag tänkte på ungarna, familjen och att jag måste försöka överleva, berättar Christer Lundh.
Björnen lommade iväg
Hur hunden agerade under tumultet noterade Christer Lundh aldrig i den hetsiga situationen. När björnen plötsligt släppte taget och lommade iväg repeterade Christer i en ny patron och sköt efter björnen. Sedan ringde han jaktkompisen Mårten Bergfeldt.
– Fem i halvett ringde han och berättade att det inte var någon ko med kalv han smygit på. Det var björn och den attackerade, sa han. Jag kastade mig i bilen och körde de fyra-fem kilometrarna till berget och sprang upp till platsen. Jag tog livremmen och drog åt för att stoppa blodflödet, berättar Mårten Bergfeldt.
Räddningstjänsten vågade inte komma
Christer Lund blev liggande på platsen i en timme innan räddningstjänsten och ambulanspersonalen vågade sig upp i skogen på en fyrhjuling. Man fruktade att björnen kunde vara kvar i området och att den var skadad.
Christer Lundh är idrottslärare och beroende av benen i arbetet. Läkarna tror dock att han inte kommer att få några bestående fysiska men.
– Dom har tagit bort alla bandage för att bakterier ska rinna ut. Det är rejäla hål efter tänderna i ljumsken.
Psykiskt då?
”inte lägger jag av”
– Inte lägger jag av och släpper mina hundar och jagar efter det här. Det är samma sak som när man släpper älghunden och vet att den kan bli dödad av varg. En jakthund kan inte bli stående i hundgård på grund av sådana här omständigheter.
– Men nog funderar jag en gång till innan jag smyger mig in i en sådan där tätning igen, säger Christer Lundh.
Jämten Arrak deltog sedan i den fortsatta jakten på björnen.
Honan sköts
I 15.30-tiden sköts den, en hona på närmare 150 kilo, knappt fyra kilometer från platsen där den attackerade Christer Lundh. Polisen har inlett en formell utredning men det finns inga brottsmisstankar.