– Hjortarna må vara hur feta som helst under sommar och höst. Men från mitten av oktober till mitten av november gör de inte annat än brölar, urinerar och rullar sig i det. När brunsten är över är hjortarna utmärglade och skall äta upp sig inför vintern. Blir det en tidig vinter är det slut på mat och då svälter de ihjäl, berättar Per-Arne Åhlén, biolog och forskare vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, för Västerbottens-Kuriren.
Dovhjortarna kom tillsammans med kronhjortar till Nordmaling på 70-talet för att hållas som köttdjur i hägn. Men sedan i början av 80-talet har hjortarna spritt sig.
Nu finns ett 50-tal dovhjortar kvar i trakterna.
”Fantastisk jaktresurs”
– Dovviltet är en fantastisk jaktresurs. De gör ingen åverkan på skog och jord och de kan samsas i stora flockar på små ytor. Men de behöver hjälp att överleva vintern. Det blir allt yngre hjortar som får ta på sig rollen som betäckare. Men ju yngre de är, desto sämre är de rustade för att överleva vintern, säger Per-Arne Åhlén till Västerbottens-Kuriren.
I byarna på den södra delen av Järnäshalvön har man ideellt i många år stödutfodrat både dov- och kronhjortarna. Det räcker ändå inte till för att dovviltets hanar ska få en bra start på vintern.
Kronviltet däremot, brunstar tidigare och tillgodoser sig bättre av naturens matförråd.
Kostsam utfodring
Det är också kostsamt att utfodra ett 50-tal hjortar.
– Målet, att ge hjortarna obegränsad tillgång till mat, klarar vi inte. Vi måste hushålla för att få det att räcka över vintern, säger Anders Molin, Järnäsklubb, till Västerbottens-Kuriren.
Under de senaste tio åren har det varit dåligt med hjortar med välväxta horn på Järnäshalvön. I en grupp på 13 djur, som nu utfodras av Folke Häggström i Järnäsklubb, finns endast två spetsar.
– De kan var födda i fjol, men är ändå de enda hjortarna här omkring, berättar Folke Häggström för Västerbottens-Kuriren.
Trots att dovviltstammen är så pass unik som världens nordligaste står den ändå i skuggan av kronvilt och älg.
Behöver kunskap och stöd
Åke Granström, verksamhetschef för Jägareförbundet i Västerbotten, anser att länsstyrelsen och jägarorganisationer bör erbjuda Järnäsområdet både kunskap och ekonomiskt stöd.
– Det gäller att komma förbi känslan av att dovviltet överlever på bidrag, anser han. I fokus måste finnas att dovviltet ska vara en jaktlig resurs på samma sätt som kronvilt och älg. Först då går det att väcka ett bredare engagemang för att få stammen att överleva, säger Åke Granström till Västerbottens-Kuriren.
Samarbeta mellan jaktlagen
En bättre förvaltning bör utarbetas för att få dovviltet att överleva i Nordmaling. Det bör finnas en organisation som jobbar över jaktlagsgränserna, där stödutfodring och planerad avskjutning får stammen att växa. De markägare och jägare som lägger ner arbete på viltvården bör få ett utbyte för arbetet i form av jakttillfällen och kött.