Det var en del av budskapet från Thomas Ekberg till de drygt 120 personer som hade slutit upp i Länna bygdegård för att höra varför Svenljungagruppen arbetar för en eftersöksstrejk av trafikskadat vilt.
På grund av den stora åhörartillströmningen fick fler stolar bäras in och kaffepersonalen fick snabbt kalla på förstärkning.
Thomas Ekberg började med att ställa den retoriska frågan varför människor strejkar. Varför strejkar exempelvis lärare, sjuksköterskor?
– Jo, svarade han. Det är för att få motparten till förhandlingsbordet, och förhandla är precis det vi vill. Vi vill förhandla om förvaltningen av vargen.
Vill ha tillbaka taket
Thomas Ekberg berättade att Svenljungagruppen inte säger nej till varg men att man vill ha ett tak på mellan 150 och 210 vargar vilket riksdagen tidigare bestämt.
Nästa fråga är då var vargarna ska vara?
– Vem här inne vill ha vargen på sin mark, frågade han, men inga händer åkte i luften.
Svenljungagruppen menar att för att fördela ”vargbördan” rättvist kan man acceptera ett revir i ett område i tre till fem år. Efter den tiden ska vargen i just det reviret skjutas bort medan vargen som art får leva vidare i andra revir.
På så sätt skulle ”vargbördan” fördelas jämt över landsbygden så att inte de gröna näringarna på vissa områden drabbas extremt hårt.
Tagit fram kostnader
Vad kostar då vargen? Ja trots flera utredningar har man från officiellt håll ännu inte tagit fram siffror på de egentliga kostnaderna. Därför har Svenljungagruppen tvingats tag fram en del av siffror.
Att exempelvis stängsla in hela södra Sverige med rovdjursavvisande stängsel skulle kosta cirka fem miljarder, minskade värden på skogsfastigheter på grund av varg kan kosta över 16 miljarder, hela jaktnäringen, som är Sveriges största gröna näring, omsätter mellan tre och fyra miljarder per år. Det är 35 gånger mer än rennäringen och 30 gånger mer än fårnäringen.
– Statens vargprojekt är underfinansierat och det är enskilda människor och företag på lansbygden som tvingas betala för verksamheten, sa Thomas Ekberg som passade på att varna för splittring i jägarkåren.
– Vi i Svenljungagruppen vill inte att man går ur något av jägarförbunden. Det sämsta är att få splittring, sa han.
”Förlorar inte anseendet”
Ett argument som ofta hört mot strejken och som kom fram under mötet är att jägarna skulle förlora anseende i allmänhetens ögon om man strejkar, ett argument som Thomas Ekberg avfärdade helt.
– För det första så är det inte jägarna som orsakat djuren lidande utan det är trafiken. För det andra så har allmänheten inte en aning om att det är frivilliga eftersöksjägare som spårar upp och avlivar trafikskadat vilt utan man tror att polisen gör det, sa han.
Fler anslöt sig till strejken
Enligt Svenljungagruppen är det idag cirka 500 eftersöksjägare Mellansverige och Västra Götaland som strejkar.
Av det 30-tal eftersöksjägare som var på plats i Länna bygdegård bestämde sig hälften redan under mötet för att ansluta sig till strejken.
Enligt Thomas Ekberg är introduktionen av varg det största övergrepp som landbygdens befolkning utsatts för under de senaste hundra åren.
– Så nu måste vi sätta ner foten om det ska finnas någon framtid på landsbygden för dom som kommer efter oss. Och får vi bara staten till förhandlingsbordet så vi kan bli överens om ett tak på 210 vargar så kan vi vara tillbaka på vägarna inom några dagar, sa han.