Hundar och katter som springer hem tiotals mil, när de flyttats medvetet eller av misstag, finns det gott om i historien. I Finland finns till och med en gammal folklig berättartradition som behandlar saken. Den säger att säger att en katt som ska tas med vid en flytt måste behandlas enligt givna spelregler, för att den inte omedelbart ska springa tillbaka till sitt gamla hem:
Katten ska snurras i en platspåse nio varv runt huvudet.
Skrattar inte
Professor Thomas Alerstam har fåglar och deras flytt och navigering som specialitet och skrattar inte ens när han hör om den finska och folkliga berättelsen.
– Det har gjorts liknande vetenskapliga studier på brevduvor, som har en fenomenal förmåga att hitta hem. Man har sövt dem under transporten och ändå har de hittat hem. Det har till och med gjorts studier där man kört duvorna i roterande trummor, där de blivit väldigt illamående. Trots det har de hittat tillbaka, säger Thomas Alerstam.
Just nu marscherar de båda vargar som svenska samhället sövt, flyttat och planterat ut i Vargbältet i nordlig riktning. Det är inte vad miljöminister Andreas Carlgren och Naturvårdsverket hoppats på. Risken är att de springer tillbaka till samma ställen i renskötselområdet där de ställde till problem.
– Oerhört intressant. Det är mig veterligen första gången som man kan följa vargar i en sådan här studie, säger Thomas Alerstam.
Ett sjätte sinne?
När det gäller fåglar har Alerstam och hans vetenskapliga kollegor runt om i världen funnit att de verkar kunna navigera med något slags ”sjätte sinne”. Fåglar hittar tusentals mil fram och tillbaka mellan områden de har som uppehållsplatser under somrar och vintrar.
Samma långväga flyttningsmönster gäller ålar som under sin livcykel vandrar från Sargassohavet och tillbaka igen.
Att djuren hittar långa vägar med hjälp av samma metoder som människor gjort i historien, i solen och stjärnorna, är inte otänkbart, enligt Thomas Alerstam. Men man misstänker också att jordmagnetismen spelar en avgörande betydelse.
– Det finns platser med ytlig järnmalm där magnetismen är så stark att den verkar förvilla fåglarna. En sådan plats är Norberg i Västmanlands län, där det uppstått vad vi kallar magnetiska anomalier. Magnetfälten från järnmalmen är så starka att fåglarna blir helt förvirrade och tappar orienteringsförmågan. Men efter ett tag hämtar de sig och hittar vidare i rätt vädersträck, säger Thomas Alerstam.
Afrikanska nakenmullvadar
Fåglar alltså, men kan vargar och andra däggdjur också orientera sig efter jordmagnetism? Det finns studier som tyder på det.
– Det har gjorts försök med nakenmullvadar i Afrika. Det är helt blinda djur som lever i grävda gångar i jorden. När man manipulerade jordmagnetismen och vred den felaktigt, fick man mullvadarna att gå åt fel håll. Men just de här försöken är de enda som gjorts med däggdjur, säger Thomas Alerstam.
En tanke som Thomas Alerstam för fram om vargarna som går norr ut efter flyttningen, handlar om just jordmagnetismen.
– Vi vet att magnetismen ser markant annorlunda ut om man jämför exempelvis Jämtland och Kilsbergen i Örebro län. Skillnaderna är stora, eftersom lutningen i magnetismen är väsentligt starkare i Jämtland än i Örebro. Eventuellt känner även däggdjur att de befinner sig längre söder ut när de är i Örebro än när de är i Jämtland, säger Thomas Alerstam.
Dofter och infraljud?
Det mesta blir dock gissningar och spekulationer. Området är vetenskapligt outforskat. Det kan också finnas andra faktorer, som exempelvis dofter och långvågigt infraljud.
– Gåtan med djurs navigeringsförmåga är olöst. Därför är det oerhört intressant att höra om vargarna som flyttats i Sverige. Kan det vara så att exempelvis vargtiken, som flyttades från Jämtland, hade varit i Örebro tidigare och därför hittade hem? undrar Thomas Alerstam.
Vargforskare Olof Liberg besvarar den frågan med nej. Hon dök upp i norra Sverige under senhösten och flyttades när hon började äta renar i Tåssåsens sameby i Jämtland.
Olof Liberg har bara flyttningar från USA att stödja sig på när han kommenterar vargars vandringsmönster.
– Ingen varg i USA gick längre än 20 mil. Men där flyttade man vargar som etablerat sig i sina områden. De vi flyttat i Sverige verkar vara riktiga vandringsvargar, säger Olof Liberg.
Hem till Ryssland?
Tomas Alerstam sitter nu på helspänn och funderar på vad de flyttade vargarna i Sverige ska hitta på härnäst. Går de tillbaka till platserna där de sövdes? Fortsätter den ryska vargtiken rent av till Finland och vidare till Ryssland?