Så kan grundtankarna beskrivas i rapporten ”De stora rovdjurens ekologiska roll en kunskapssammanställning baserad på aktuell forskning”.
Rapporten har skrivits av zoologen Andrés Ordiz på uppdrag av Svenska rovdjursföreningen.
Presentationen av skriften var huvudnumret vid ett seminarium på Naturhistoriska riksmuseet som Rovdjursföreningen och De 5 stora arrangerade tisdagen den 17 april.
Finansiär av sammanställningen är bland andra Roger Olsson, Rovdjursföreningens ordförande.
Vill ha 3 000 vargar
Han var moderator när skriften pressenterades och han inledde med att säga att ”Skandinavien behöver minst 3 000 vargar, några hundra hjälper inte.”
Han var moderator när skriften pressenterades och han inledde med att säga att ”Skandinavien behöver minst 3 000 vargar, några hundra hjälper inte.”
I skriften har Andrés Ordiz hämtat referenser från en imponerande mängd undersökningar. Referenslistan omfattar nästan sex tätskrivna sidor.
Det är rapporter från bland annat Serengeti, Yellowstone, Kanada, Ryssland, Sverige, Polen, Eberiska halvön, Sydamerika, Oceanien och Asien, där en rad olika rov- och bytesdjur studerats. Av detta drar sedan författaren slutsatser som på ett förbluffande sätt sammanfaller med Svenska Rovdjursföreningens åsikter.
Föräldradjur får inte skjutas
Bland annat menar Andrés Ordiz att föräldradjur i en vargflock inte ska dödas då det ”kan få stora konsekvenser för valparnas överlevnad och störa den sociala strukturen i flocken, som till och med kan skingras”.
Bland annat menar Andrés Ordiz att föräldradjur i en vargflock inte ska dödas då det ”kan få stora konsekvenser för valparnas överlevnad och störa den sociala strukturen i flocken, som till och med kan skingras”.
I praktiken innebär resonemanget att all vargjakt blir omöjlig då det är mycket svårt att se skillnad på en vuxen ungvarg och ett av alfadjuren i en flock.
Rovdjuren får nervösa besvär
Ett annat exempel är att människan över huvud taget inte ska jaga stora rovdjur för att rovdjuren då riskerar att drabbas av nervösa besvär vilket beskrivs så här i rapporten:
Ett annat exempel är att människan över huvud taget inte ska jaga stora rovdjur för att rovdjuren då riskerar att drabbas av nervösa besvär vilket beskrivs så här i rapporten:
”Topp-predatorer är de mest dominanta medlemmarna i rovdjursgruppen, utan några evolutionärt signifikanta fienden, och således med färre anti-predatoranpassningar än underordnade gruppmedlemmar, som utvecklat predatorförsvar liknande dem hos bytesdjur (Frank och Woodroffe 2001) Därför kan topp-predatorer inte förväntas reagera som arter som är bytesdjur (Gross 2008). Att jaga stora rovdjur minskar en population som redan är liten per se. Samt kan framkalla beteendemässiga reaktioner, som exempelvis förändringar i habitatsanvändningen och störningar i sociala system med potentiella demografiska konsekvenser (till exempel kan jakt främja dödandet av ungar hos stora rovdjur; Swenson m.fl. 1997, Parker m. Fl. 2009). Den sortens negativa effekter kan ha additiv effekt och orsaka destabilisering av populationsdynamiken även när det totala uttaget ur ett demografiskt perspektiv inte anses överdrivet högt (Milner m. Fl. 2007), det vill säga även när det fortfarande anses uthålligt.”
”Människan är en del av sytemet”
Resonemanget att de stora rovdjuren inte är ”vana” vid att bli jagade bygger även på att människan inte är en del av det ekologiska systemet.
Resonemanget att de stora rovdjuren inte är ”vana” vid att bli jagade bygger även på att människan inte är en del av det ekologiska systemet.
– Det är ett synsätt som det verkligen råder delade meningar om inom forskarvärlden. Jag menar att människan är en del av det ekologiska systemet och har sedan tidernas begynnelse jagat både bytesdjur och toppredatorer, säger Håkan Sand, forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som deltog i symposiet.
Ett genomgående tema i Rovdjursföreningens rapport är att människan är någonting ont och skilt från naturen, som är ett statiskt system som tickar på, ungefär som ett urverk. Människan kan få hela verket att halta, eller i värsta fall att stanna.
Den här grundsynen var någonting som Håkan Sand, kraftfullt opponerade emot.
– Är rovdjuren mer naturliga än människan? Jag anser att även människan är en del av ekosystemet, kommenterade han bland annat.
Går inte att jämföra med Yellowstone
I sin genomgång pekade Håkan Sand på de stora skillnaderna mellan svenska förhållanden och den amerikanska nationalparken Yellowstone, där det planterades in varg för drygt 15 år sedan.
I sin genomgång pekade Håkan Sand på de stora skillnaderna mellan svenska förhållanden och den amerikanska nationalparken Yellowstone, där det planterades in varg för drygt 15 år sedan.
– Att göra jämförelser mellan Sverige och Yellowstone är inte relevant. Forskningen från Yellowstone har mycket begränsad användning för svenska förhållanden, kommenterade han.
Bland annat pekade Håkan Sand på att det i Sverige bedrivs ett mycket intensivt skogsbruk som innebär mycket föda till hjortdjuren, vilket inte är fallet i Yellowstone.
Dessutom är landskapsstrukturen, med stora öppna områden i Yellowstone, helt annorlunda jämfört med de flesta områden i Sverige.
Älgjakten anpassas efter rovdjurstrycket
I Sverige finns även ett högt jakttryck på älgen, vilket saknas i den amerikanska nationalparken.
I Sverige finns även ett högt jakttryck på älgen, vilket saknas i den amerikanska nationalparken.
Håkan Sand berättade vidare att de svenska jägarna i rovdjursområden har anpassat sin älgjakt efter rovdjurstrycket och radikalt minskat avskjutningen.
– Jakten är kompensatorisk till predationen, som han uttryckte det.
Han berättade vidare att i de av rovdjur hårdast drabbade områdena i nordöstra Dalarna har jakten reducerats så kraftigt att den nästan upphört på grund av det samlade rovdjurstrycket från både varg och björn.
Jonnie Friberg från Holmens Skog visade på sambanden mellan det moderna skogsbruket och rovdjurstillgången. Stora hyggen ger stor tillgång på föda för hjortdjuren, vilket ger stor tillgång på föda för exempelvis vargarna.
Att det är skogsbolagens skördare och skotare som i hög utsträckning styr vargpopulationen var nog för många en nyhet. Det är ett exempel på att mänskliga aktiviteter gynnar de stora rovdjuren.