Bernt Lindqvist har jagat i hela sitt liv. Här med två av de hundratalet älgar han fällt genom åren.
Foto: Privat Bernt Lindqvist har jagat i hela sitt liv. Här med två av de hundratalet älgar han fällt genom åren.

Färgstark jägarprofil fyller 90

Idag fyller en av landets skarpaste jägarprofiler 90 år. Han blev medlem i JRF som tioåring och har sedan ägnat större delen av sitt liv åt jaktliga spörsmål. Hjärtliga gratulationer på födelsedagen, Bernt Lindqvist!

Hur kom det sig att du blev medlem i så unga år?
– Flera av dem som var med och bildade JRF 1938 jagade på fars marker. Jag fick följa med på möten vilket kom att påverka min syn på jakt hela livet, berättar Bernt som blev medlem i Jägarnas Riksförbund 16 maj 1941, numera hedersmedlem.

 Folkets förbund
Han förklarar att JRF var folkets jägarförbund vilket kom att locka flera kända arbetarförfattare som Wilhelm Moberg och Ivar Lo Johansson att ansluta sig. Dessa personer gjorde starkt intryck på Bernt.
– Ja, jag blev väl lite ”indoktrinerad” i unga år, kommenterar Bernt som har ett starkt rättspatos, valde att bli jurist och bland annat stridit för allas rätt att jaga på egen mark.
Jaktpolitiskt har det varit lite stormigt på hemmaplan ibland, men Bernt har genom som sin sakkunskap även snuddat vid internationell storpolitik en gång.

Hjälpte ryssarna
– Vårvintern 1982 fick de styrande i Ryssland upp ögonen för vår älgförvaltning, hälften av alla älgar som sköts i världen fälldes i Sverige vid den tiden, och ryssarna bad den svenska regeringen om goda råd. Tillfället var illa valt då U137 just strandat utanför Karlskrona och ett officiellt utbyte var inte aktuellt, men inte heller att ”snäsa av” stormakten i öst, berättar Bernt som fick uppdraget att hjälpa ryssarna. Som privatperson.

Fick medalj av Jeltsin
Bernt kan se tillbaka på ungefär 30 besök till och fantastiska jaktupplevelser på taiga och tundra samt att ha bidragit till en jaktlagstiftning i det självständiga Ryssland. För detta förärades han en rysk statsmedalj ”Sobelmedaljen” av president Jeltsin. En av flera hedersutmärkelser han fått för sitt jaktengagemang i Ryssland.

Älgförvaltningen en stötesten
Bernt var förbundsordförande i JRF åren 1962-1964 och förbundsjurist 1970-2005. Det var stormigt på slutet och just den fråga som gjorde att Bernt blev anlitad av ryssarna, älgförvaltningen, var upphov till söndrande konflikter och resultatet en stor besvikelse för Bernt.
Han har en hel del att säga om dagens situation, inte bara gällande älgjakten utan även om rovdjuren samt alla konstiga påståenden om idisslande kors påverkan på miljön. Men dessa resonemang får vi spara till en annan gång.  

Mycket kort, hur ser du på jakten idag?
– Jag lider med dagens jägare som inte får uppleva det min generation gjorde. Numera är det närmast en sensation att få se en älg här hemma. Det är tur att vildsvinen finns även om jag tycker synd om de bönder som får grödorna förstörda. Men vildsvinens framfart gör att ”naturvårdspåvarna” måste acceptera att vi jägare får behålla våra bössor!

Jagar du fortfarande?
– Jag fångade två råttor i morse, men större vilt går säkert för mig numera, svarar Bernt.

Korsord och motion
Han har inte varit befriad från sjukdom men håller sig i fysisk form med dagliga motionsrundor samt att se till att det finns tillräckligt med ved för uppvärmning av det 180 kvadratmeter stora huset på Lerhaga Gård i Södertälje. Han bor kvar på gården där han föddes.   
– För att trimma hjärnan löser jag ett par tre korsord varje dag och så håller jag på att skriva socknens historia, avslutar Bernt.

Firar i sommar
Något födelsedagsfirande i större format blir det inte idag. Om vädret inte är alltför dåligt blir det kalas för familjen utomhus vid en stockeld. Det stora kalaset skjuts fram till sommaren.