Under den senaste vintern har älgarna i kustkommunerna i Norrbotten varit färre än tidigare. De ligger mellan en och fyra procent, vilket många skogsägare kan acceptera, skriver Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande.
I Boden och Råneåområdet har ungtallarna ungefär sex procents skador. I inlandet är problemen större, där Arjeplogs och Arvidsjaurs kommuner har en skadenivå på 10 respektive sex procent.
– I Arjeplog är det den högsta skadesiffran på flera år. I fjällkommunerna verkar det finns en särskild problematik med vandringsälgar samt en obalans mellan vinterfodertillgång och älgstam. Där finns också stora arealer där älgskadorna starkt bidrar till att ny skog inte etableras i tillräcklig omfattning, säger Bo Leijon, regionalt viltansvarig på Skogsstyrelsen, i pressmeddelandet.
En mer gynnsam vinter
Det var väntat att skadenivåerna skulle vara mindre i år, eftersom det varit mer gynnsamma vintrar för älgarna och inte så djup snö. Det har gjort att älgarna kunnat äta mer av markvegetationen.
– Det är både glädjande och nödvändigt att skogsskadorna nu har minskat, vilket till viss del skulle kunna förklaras av en bättre anpassning av älgstammen till fodersituationen. Då får även viltfodret en chans att återhämta sig. Om det betyder att biologiskt värdefulla trädslag som rönn, asp och sälg i större omfattning kan växa upp i ungskogen återstår att se. Ett minskat betestryck ökar chanserna, säger Bo Leijon.
Gamla skador tas med i beräkningarna
Trots de minskade skadorna får skogsägarna fortfarande räkna med gamla skador och de bör tas i beaktande vid beslut kring älgförvaltningen.
– Att älgskadorna varierar stort mellan åren visar att fler faktorer än älgtätheten påverkar skadenivån. Det måste viltförvaltningen och jägarna ta hänsyn till och anpassa älgstammen efter fodersituationen. Vår bedömning är att man är på rätt väg, men på många håll inte i mål. Det är viktigt är att hålla fast vid förvaltnings- och avskjutningsmålen, säger Bo Leijon.