Varghanen, som är en avkomma till den ryske invandraren i Galvenreviret i Hälsingland, har gått i det närmaste spikrakt norrut efter sövningen och flyttningen till södra Dalarna. Först gick han raka vägen hem till Galven och sedan vidare i riktning mot Norrbotten.
Klockan 14 på torsdagen var den någon mil väster om Boden. Fågelvägen till den kalvande renhjorden som tillhör Gällivare skogssameby, öster om Gunnarsbyn, är det cirka fyra till fem mil. Det är alltså en sträcka som en varg kan färdas på en natt.
”Här kan den inte vara”
– Det är fantastiskt vilket navigationssystem de har – tänk att den hittar tillbaka efter en så lång flytt. Men här kan den inte vara. Vi är mitt uppe i kalvningen. Den inte bara dödar renar utan skingrar också hjorden, säger Anders Persson.
Om vargen väljer att korsa Luleälven finns det inga övriga geografiska hinder fram till renarna. Det är i nuläget inga samer som vaktar hjorden.
– De måste få vara ifred under kalvningen. Men jag kommer att ta tag i ärendet under fredagsmorgonen. Vi har en beredskap och kommer att söka skyddsjakt på den om den kommer närmare renarna, säger Anders Persson.
Senast den besökte samebyn och fick ett skyddsjaktsbeslut utfärdat på sig, i vintras, dräpte den minst dryga tiotalet renar på kort tid. Det var i alla fall det antal kadaver som samerna påträffade.