Den 4 mars anmälde Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen, Världsnaturfonden och Djurskyddet Sverige den svenska vargjakten och vargpolitiken till EU-kommissionen.
I början av juli skickade EU-kommisionen ett antal skarpt formulerade frågor till regeringen, med anledning av de fyra naturvårdsorganisationernas anmälan och senare uppvaktning.
I torsdags lät Naturskyddsföreningen meddela att ”allt tyder nu på att kommissionen kommer att dra den kontroversiella svenska licensjakten på varg inför EU-domstolen. I ett synnerligen skarpt brev till regeringen ifrågasätter kommissionen bland annat syftet med jakten i januari”.
Skarpa frågor
Av pressmeddelandet får man intrycket att EU-kommissionen kritiserar Sverige, men på den punkten har Miljödepartementet och Naturskyddsföreningen mycket olika tolkningar. Klart är dock att kommissionen ställt en mängd skarpa frågor.
Till exempel skriver kommissionen:
”I väntan på Sveriges svar angående bevarandestatusen för den svenska vargpopulationen anser kommissionens tjänstegren att ett antal faktorer visar att bevarandestatusen för den svenska vargpopulationen inte var gynnsam när licensjakten skedde och att jakten gjort bevarandestatusen mindre gynnsam.”
Normalt förfarande
Men Magnus Blücher, jurist på Miljödepartementet, menar att de de skarpa formuleringarna, på gränsen till påståenden, i själva verket speglar anmälarens framställning av problemet för kommissionen, samt att kommissionen agerar utifrån detta.
– Det här är normalt när kommissionen utreder ärenden som kan misstänkas komma i konflikt med EU-reglerna, säger Magnus Blücher.
Frågorna liknar SNF:s kritik
Bland annat ifrågasätts den svenska vargjakten, vargstammens bevarandestatus och det faktum att renbetesområdena är undantagna från kravet att hysa vargetableringar.
Även själva jaktens utförande ifrågasätts, bland annat med att 16 av de skjutna vargarna beskjutits 2–4 gånger innan de dött, att uppgifter från den klagande antyder att jaktens organisation ledde till en tävling mellan jaktlagen, samt att det fälldes föräldradjur. Kommissionen har också bibringats uppfattningen att vargstammen före jakten var 182–217 individer, vilket varken forskare eller Naturvårdsverket anser.
Frågeställningarna och resonemangen speglar väldigt tydligt den kritik som de fyra bevarandeorganisationerna fört fram vid upprepade tillfällen efter vargjakten.
Svarar nästa vecka
Karin Rappsjö, politisk sakkunnig vid Miljödepartementet, är lite förvånad över att uppståndelsen kring kommissionens frågor kommer först nu, nästan två månader i efterhand. Hon konstaterar emellertid att regeringen i stort sett är klar med svaren och att de – på kommissionens begäran – ska skickas senast 3 september.
– Den 8 september har vi dessutom ett planerat besök av kommissionen, som bland annat ska uppdateras kring den svenska rovdjurspolitiken, säger hon.
Är ni oroliga över att kommissionen inte kommer att nöja sig med era svar?
– Vi känner oss trygga i vår strävan att driva en bra rovdjurspolitik som samtidigt tar hänsyn till de sociala och ekonomiska aspekterna. Vår politik har tydliga mål, bland annat att förbättra vargstammens genetiska status.
Blir det vargjakt även i vinter?
– Ja. Och jag kan inte se att kommissionens frågor ändrar de planerna.
Inget att ta lätt på
Naturskyddsföreningen tolkar emellertid kommissionens svar annorlunda, samt menar för det första att bara det faktum att kommissionen agerar i ärendet är ett tecken på att Sverige har brutit mot direktiven. För det andra är frågorna både skarpa och innehåller en del – som Oscar Alarik, förbundsjurist, uttrycker det – preliminära antaganden.
– Det rör sig om mer än 20 frågor. Jag har sett ganska många sådana här förfrågningar, men jag har aldrig sett dem så här skarpt formulerade. Om departementet tar lätt på detta så begår man ett grovt misstag, säger Oscar Alarik.
Frågorna är skarp kritik
Även Naturskyddsföreningens ordförande, Mikael Karlsson, anser att frågorna måste uppfattas som skarp kritik.
– Jag är förvissad om att vargjakten hamnar i EU-domstolen om inte regeringen ändrar sin politik, säger han.
Naturskyddsföreningens presschef, Eva-Lena Neiman, menar att EU-kommissionens agerande visar att Naturskyddsföreningen är rätt ute med sin anmälan.
Men varför går ni ut med detta nu, så lång tid efteråt?
– Därför att frågorna i princip varit okända fram till nu. Vi fick själva vetskap om dem helt nyligen. Vad det beror på vet jag inte, möjligen kan det ha med semestrar att göra, säger Neiman.
– Samtidigt är vi naturligtvis intresserade att hålla liv i miljödebatten så här inför valet.
Lång väg till domstolen
Att dra ett ärende inför EU-domstolen kan ta 4–5 år, berättar departementsjuristen Magnus Blücher. Det hela kan börja som i det nu aktuella fallet med vargjakten.
Om kommissionen finner att Sverige på ett otillbörligt sätt bryter om EU-reglerna kan det resultera i en så kallad ”formell underrättelse”. Då uttrycker också kommissionen sina åsikter.
Nästa steg är ett ”motiverat yttrande” och först därefter kan det formellt bli aktuellt att lyfta frågan till EU-domstolen.
Fotnot: Naturskyddsföreningens pressmeddelande, samt EU-kommissionens frågor till regeringen finns här.