Enligt de båda anonyma källorna var det minst ett tiotal personer på Gotland som var inblandade i rådjursinplanteringarna, som resulterade i en rådjursstam som i dag bedöms till omkring 4 500 individer.
Rådjuren fångades i fällor på fastlandet hos jaktkamrater, lades i lådor för att de skulle hålla sig lugna och packades in i bilar – fem-sex stycken på en gång om det var frågan om en pickup eller hästtransport. På ön släpptes de sedan ut vid ankomsten. Det hela var inte speciellt svårt och ingen utomstående – inte ens på färjan – märkte något.
Minst ett tiotal inblandade
– Själv tog jag hit mellan tio och femton rådjur. Men det var bara ett litet fragment av vad som hände. Jag kan räkna upp åtminstone tio andra personer som tog hit djur. Det fanns ett stort engagemang bland enskilda markägare och många valde att agera i det tysta, säger en av de anonyma personerna till Helagotland.se.
Det mesta av den dolda verksamheten skedde strax före 1990, då förbudet mot inplanteringar infördes. I själva verket påskyndades planerna eftersom förbudet var på gång, och enligt de inblandade ville man inte bryta mot lagarna.
Kontroversiella planer
Men inplanteringsplanerna var ändå mycket kontroversiella. Jägareförbundets lokalavdelning hade uttalat ett klart nej och senare var det på initiativ från Gotlands kommun som jaktförordningen ändrades och inplanteringar förbjöds – för sent dock.
Skälen till motståndet var många; såväl jägarmässiga som säkerhetsmässiga och ekonomiska. Odlare och skogsägare var oroliga för skador, trafikfaran var uppenbar. Den traditionella jakten på ön skulle förändras och det hela skulle bli ett ekologiskt experiment med okända följder. I flera fall stämde farhågorna, både när det gäller förändringar av jakten och trafikolyckorna, som skjutit i höjden.
Jakten påverkades
I artikeln uttalar sig också Lars-Ove Svensson, tidigare styrelseledamot i Jägareförbundets lokalavdelning och dessutom ordförande för stiftelsen Rådjur på Gotland. Han går ut med sitt namn eftersom han uppger att han aldrig deltog i inplanteringarna:
– Frågan för oss handlade inte om vi skulle ha rådjur eller inte, utan om hur jakten skulle bedrivas på Gotland. Motståndarna var högljudda och kunde skrämma upp vem som helst. Det var väl bara någon syförening som inte hade synpunkter i rådjursfrågan, berättar han.
Trafikolyckor
De anonyma inplanterarna får frågan av Helagotland.se om vad de tycker nu när det sker 181 rådjursolyckor om året på Gotland.
– Det finns ingenting som är svart eller vitt. Jag tror att de sparar liv i trafiken, för folk kör långsammare när de vet att det kan hoppa fram ett rådjur. Om du går tio eller tjugo år fram i tiden kan det nog bli så att man vill ha fram alla som var med för att kunna ge dem medalj.