För några veckor sedan genomfördes en utbildning av domare som ska döma drivande vildsvinshundar. Man höll till i ett tio hektar stort hägn i Boda. En fauve de bretagne och en griffon nivernais släpptes var för sig.
– Båda hundarna var så snabbsprungna att vildsvinen gick till attack. Om detta hade hänt utanför hägnet och med äldre vildsvin, provsvinen var bara 20 månader gamla, hade båda hundarna sannolikt skadats allvarligt, säger Kjell Bräster i SKK:s jakhundskommitté.
Han menar att dessa hundars arbetssätt inte är bra varken för dem själva eller vildsvinen.
– Ett vildsvin är inte skapt för att fly undan långa sträckor, säger Kjell Bräster.
”Inga jaktprov före 1 oktober”
Han är också oroad över vad som händer som snabbsprungna drivande hundar sätter av efter rådjurskillingar.
– Det kommer inte att bli fråga om att släppa dessa hundar på jaktprov 1 augusti. Jag är beredd att gå till Naturvårdsverket för att få beslut om att det är 1 oktober som gäller. Här kan man tänka sig att vi kommer att kräva intyg på att de är rådjursrena för att få delta vid jaktprov, säger Kjell Bräster.
• Då lär väl konsekvensen bli att man kräver intyg om rådjursrenhet av alla större jakthundsraser som släpps?
– Spetsar har ett annat sätt att jaga, svarar Kjell Bräster, som inte vill kommentera saken ytterligare.
Han poängterar att inga beslut är tagna i ärendet. Bräster vill se utspelet som en start på ett samtal med företrädarna för de drivande raserna.
Ännu mer kritisk
Yrkesjägaren Per ”Bula” Kristofferson deltog den aktuella dagen i hägnet i Boda. Han ingår inte i någon beslutande instans, men han är yrkesjägare med lång erfarenhet och Kjell Bräster hänvisar till honom i frågan om drivande vildsvinshundar. Kristoffersson går ännu längre i sin kritik mot de drivande vildsvinshundarna.
– Jag har 30 års erfarenhet av drivande hundar och det jag sett av drivande vildsvinshundar gör mig väldigt skeptisk. När det gäller nivernais och fauve de bretagne, så handlar det om hundar som är alldeles för snabbsprungna. När ett vildsvin sätts under sådan press kommer den snart att stanna och ta strid. Då hinner en hund som väger 30-40 kilo och har svårt att försflytta sig i sidled inte undan utan kommer att få ohyggligt med stryk, säger Bula Kristoffersson.
Värnar svensk löshundsjakt
Han menar att det är fel att importera nya jakthundsraser med helt nya egenskaper till Sverige, när det finns raser som enligt honom fungerar bra på vildsvin.
– Jag ser inget behov av att vi tar in raser som har stor lust att också jaga klövvilt. Vi måste vara rädda om den svenska löshundsjakten, som är den hundjakt som är minst reglerad i världen, säger Bula Kristoffersson.
Han pekar på att nivernaisen, men också kopoven, är en utpräglad packhundar. Det är en jaktkultur som inte är accepterad i Sverige.
– Ta inte in raser innan vi utvärderat vad vi behöver i Sverige, säger Kristoffersson.
”Lurade valpköpare”
Han gillar inte ens drevprovsverksamheten med vildsvinshundar. Att han utbildat sig till domare beror enbart på att han ser en chans att påverka utvecklingen.
– Mest tycker jag synd om de jägare som köpt hundar av de här raserna. Jag kan tycka att de blivit lurade. Men om det i slutändan skulle visa sig att jag har fel, så lovar jag att vara den första som lyfter på hatten och ber om ursäkt, säger Bula Kristoffersson.
Jim Lundqvist, ordförande i Svenska kopovklubben, är mycket upprörd över utspelet om de drivande vildsvinshundarna.
”Jämför med ställande hundar”
– Vi har känt oss motarbetade från allra första början. Kritiken kommer från människor som inte har någon bred erfarenhet av drivande vildsvinshundar – de jämför hela tiden med sina ställande raser. Man kan inte döma ut hela raser utan måste titta hur de olika individerna fungerar, säger Jim Lundqvist.
Han framhåller att Kopovklubbens målsättning är att kopov som släpps på jakt i Sverige ska vara rådjursrena och ha intyg på det.
Mikael Östlund, ordförande i föreningen för Griffon Nivernais, är också kritisk till uttalandena från Bräster och Kristoffersson.
Efterlyser grundlig utredning
– Man kan inte döma ut hela raser på erfarenheterna av två individer – och dessutom efter incidenter i ett hägn. Här måste det göras en ordentlig kartläggning – hur vanligt är det att griffon nivernais och fauve de bretagne skadas under jakt. Det går att få fram via försäkringsbolagen. Min erfarenhet är att nivernaisen ska vara spårnoga och kan ligga flera hundra meter efter vildsvinen, säger Mikael Östlund.
Hunddressör Dennis Andersson menar att Bräster och Kristoffersson missbedömt de båda franska raserna.
Nosade på kultingen
– Det här är raser som till skillnad från spetsarna har måttlig skärpa och bytesmedvetenhet. Jag har själv sett nivernaiser som kommit i kapp vildsvinskultingar och bara nosat på dem. Argumentet att de är för snabba förstår jag inte. Då blir det ståndskall, eftersom nivernaisen också är en ställande hund, säger Dennis Andersson.
Han menar att det är fullständigt fel att bygga ett omdöme om två hela raser på iakttagelser av två individer i ett hägn. Däremot hälsar han ett krav på hjortdjursrenhet välkommet.
Funkar inkallningen?
– Alla hundar som jagar hjortdjur felaktigt ska omedelbart kopplas. Men hur många kan kalla in sin hund under jakt? Ett intyg på hjortdjursrenhet är enda vägen att gå, säger Dennis Andersson.
Regeringen har fäst speciell uppmärksamhet på etiskt användning av hundar vid jakt. Kjell Brästers och Bula Kristofferssons ord kommer sannolikt att väga tungt i sammahanget. Det skrämmer Dennis Andersson.
– Nu är det väldigt viktigt att vi snabbt kommer igång med Specialklubben för drivande vildsvinshundar och kan ge vår syn på saken. De här uttalandena kan inte få stå oemotsagda, säger Dennis Andersson.