Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ska tillsammans undersöka hur hjortdjuren påverkar skogen i brandområdet på kort och lång sikt. Sex stycken hägn på vardera 100 kvadratmeter sätts upp. Genom att jämföra växtligheten inom hägnen, där viltet inte kommer åt att beta, med växtligheten utanför kan djurens påverkan på landskapet och skogsbruket i brandområdet studeras.
– Vi ska också studera i vilken omfattning som asp, sälg och andra trädslag kan breda ut sig i de delar av brandområdet som blir reservat. Troligen blir det en stor skillnad på växtligheten innanför och utanför hägnen, säger Matts Rolander, regional viltspecialist, Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Sätts upp nära vägar
Genom att placera de flesta av hägnen nära lågtrafikerade vägar så ska såväl allmänhet som forskare, jägare och skogsägare kunna följa utvecklingen.
Efter branden sår markägarna framför allt tall i brandområdet. Dels eftersom det växte mycket tall i området före branden, dels eftersom tall är ett lämpligt trädslag på brandområdets magra marker. Dessutom visar tidigare erfarenheter att sådda tallplantor oftast klarar angrepp av rotmurklan bättre än planterade tallplantor. Likaså ger sådd ofta fler plantor än vid plantering, vilket i sig minskar risken för betesskador på den enskilda plantan.
Mer tall behövs
Sverige behöver mer tall av flera orsaker. Risken för allvarliga viltbetesskador minskar, tallskogar ger mer foder till hjortdjuren i form av exempelvis bärris samt att tall sannolikt klarar kommande klimatförändringar bättre än gran.
– Längre fram blir det också viktigt att röja den tallskog som växer upp, men lämna kvar rönn, asp, sälg och ek i så stor utsträckning som möjligt. En röjd skog drabbas inte lika lätt av skador orsakade av storm eller snö. Sedan har markägare och jägare ett gemensamt ansvar att skapa balans så att hjortdjurens betning inte påverkar framtida skogars tillväxt, kvalitet, trädslagsblandning och biologiska mångfald i allt för hög grad, säger Matts Rolander.
Hägnen sätts upp i samverkan med AB Karl Hedin, Västerås stift och privata skogsägare.