– De nordiska jägarna är en stor inspiration för kollegerna i resten av Europa. I Norden har jägarna lyckats bevara jakten som en populär och demokratisk aktivitet med bred förankring i landet. Det har också lyckats för jägarorganisationerna att skapa en konstruktiv dialog med dem som står för miljö- och bevarandeintressen. Det betyder att jakten i Norden har en god image och därför bra politisk uppbackning.
Det säger Faces president Gilbert de Turckheim.
Den 65-årige fransmannen är visserligen baron men infriar inte fördomarna om arroganta franska presidenter, som landsmannen Jacques Chirac är ett lysande exempel på.
Turckheim är vänligheten själv, öppen, lyhörd och kompromissvillig.
Det är i alla fall det intryck han har gjort på funktionärerna i Nordisk Jægersamvirke, samarbetsorganet för de nordiska jägarorganisationerna.
De senaste åren har Gilbert de Turckheim besökt
de nordiska länderna tre gånger för att dryfta framtidens utmaningar.
Han döljer inte att Face gärna vill ha den nordiska modellen tillämpad i övriga Europa, självklart anpassad till regionala traditioner.
– I Norden har jakten en solid förankring i samhället och jägarnas insatser respekteras av befolkningen, kommenterar Gilbert de Turckheim.
– Jakt uppfattas som en naturlig del av viltförvaltningen och viltet som en köttresurs av
Så är det inte på långa vägar bland resten av de 34 länder som är representerade i Face.
I till exempel Holland finns få jägare och motståndet till jakt är så stort att endast en handfull arter är jaktbara.
Även i traditionellt stora jaktnationer som England och Tyskland möter jägare stora problem. I Tyskland är det vanligt med demonstrationer mot jakt och fanatiska aktivister har försökt att skada jägare rent fysiskt.
I England är den traditionella rävjakten från häst förbjuden. Många brittiska jägare fruktar att övrig jakt står på tur, nu när de självutnämnda djurvännerna förklarat krig mot jägarna.
Jägarnas Europa är med andra ord en kedja med både starka och svaga länkar.
Men hur ser Turckheim generellt på läget för Europas jägare?
– I stort sett är situationen tillfredsställande, svarar han. Det är bättre än för tio eller 20 år sedan. Vi upplever i allt högre grad att jakten erkänns som ett viktigt bidrag för att bevara naturvärden och den biologiska mångfalden, svarar han.
Turckheim anser också att allt fler makthavare förstår jaktens gynnsamma effekt, både för ekonomi och det sociala livet på landsbygden.
– Jakten uppfattas allt mer som en del av lösningen snarare än som ett problem när det gäller att värna om naturen, tillägger presidenten.
Han nämner Faces samarbete med EU-kommissionen som ett exempel.
Det är kommissionen – och inte parlamentet som många felaktigt tror – som behandlar förslag om nya EU-regler för jakt. Därför är det avgörande för jägarna att ha goda kontakter med kommissionen.
– Och det har Face, försäkrar Turckheim.
Den ömsesidiga respekten har bland annat resulterat i kommissionens så kallade Sustainable Hunting Initiative, där Face och kommissionen samarbetar med Birdlife international, ornitologernas internationella organisation.
– Samarbetet har gett jägarna lysande PR och mycket bättre relationer till EU:s övriga institutioner. Också relationen till andra organisationer har förbättrats, kommenterar Gilbert de Turckheim.
– Jag är stolt över samarbetet. Det visar att Europas jägare är ansvarsfulla och konstruktiva, tillägger Face-presidenten.
Han arbetar målmedvetet för att ta udden av uppfattningen att jägarna är mot EU och Europa-tanken.
Det här utvecklar inte Turckheim vidare. Men en av anledningarna till att många EU-parlamentariker konsekvent vänt Face ryggen är att de förknippat jägarlobbyn med EU-fientliga krafter.
EU-politiker som värnar om jakten kan också vara EU-skeptiska, typ svenska Junilistan.
Bakgrunden annars är det franska jaktpartiet Chasse, Pêche, Nature et Traditions,
som kom in i EU-parlamentet efter förra valet. Deras rabiata arbetsmetoder gjorde mer skada än nytta för jägarna. Men nu har partiet åkt ur EU-parlament efter det senaste valet.
Men visst har jägarna haft många negativa upplevelser av den förda EU-politiken.
För Nordens del gäller det till exempel sommarjakten på morkulla och förvaltningen av lo och andra stora rovdjur.
Tidigare fanns dessutom en spansk generaladvokat i EU-kommissionen som försökte sparka undan benen för jägarna med juridiska argument, som dock inte höll för en närmare prövning i EU-domstolen.
Betyder inte dessa exempel att jägarna trots allt har goda skäl att vara rädda för EU?
– Rädda är ett nog inte rätt ord. Men jägarna ska vara vaksamma, svarar Gilbert de Turckheim. Det gäller främst nationella ämbetsmän och politiker som ofta missbrukar eller misstolkar EU-regler, så att det främjar deras egen jaktfientliga hållning.
”Bryssel” blir ofta använt som alibi för egna motiv, varnar Gilbert de Turckheim.
Det viktiga för Face-presidenten är att främja solidariteten med bland medlemmarna.
Även om det finns olika traditioner och förhållningssätt finns det mer gemensamt än olikheter.
– Oavsett var jägarna kommer ifrån gillar de att vara i sällskap med goda vänner. Alla njuter av ett lyckat jaktskott, gott hundarbete och att avsluta jaktdagen med god mat och dryck, kommenterar Gilbert de Turckheim.
– Man delar en gemensam passion och det är precis det uttrycket av solidaritet som Face försöker att stimulera, tillägger presidenten.
Det kanske låter storvulet, men tro inte att Face-presidenten är naiv. Även om han talar med passion om jaktens charm är han en klarsynt realist när det gäller realpolitik. Och han svingar om nödvändigt piskan över de nationella Face-representanterna.
– Face blir aldrig bättre än de bidrag vi får från våra nationella delegationer. Möjligheterna för lobbyism till gagn för jägarna finns. Men vi utnyttjar inte möjligheterna fullt ut, påpekar Gilbert de Turckheim.
Ofta har medlemmarna i Face för mycket att göra nationellt och får inte tid över för att prioritera Face-ärenden.
Därmed agerar de som de flesta EU-länders invånare. Man förtränger helst EU:s existens.
Face har en årsbudget på cirka 500 000 euro. Det
är vad de sju miljoner europeiska jägarna är villiga att betala för att få ett bålverk mot jaktfientliga EU-beslut. Ändå vet alla att EU:s inflytande över jaktvillkoren blir allt större.
Har jägarna helt enkelt för låg ambitionsnivå?
– Visst skulle Faces huvudkontor i Bryssel behöva mer stöd, svarar Gilbert de Turckheim. Jämfört med till exempel Birdlife och WWF är vår budget ytterst blygsam.
– Att investera i Face är som att skaffa en bra försäkring. Först när det är för sent inser man att man faktiskt borde ha betalt premien, tillägger Face-presidenten.
Om det ska finnas kvar bra jaktvillkor om 20 år i Europa måste jägarna klara av följande, enligt Gilbert de Turckheim:
Bevara dialogen med en stadigt mer urbaniserad omvärld.
Arbeta aktivt tillsammans med andra intressenter, som jordbrukare, ornitologer och naturbeskyddare.
Medverka till den biologiska mångfalden.
Göra jakten attraktiv för framtida generationer.
– Klarar vi det är jag optimist, fastslår Gilbert de Turckheim.
Fotnot:
Jägarnas Riksförbund är inte medlem i Face och bidrar därmed inte heller till Face-budgeten. Jägarnas Riksförbund är medlem Nordisk Jægersamvirke och har därmed indirekt kontakt med Face. Jägarnas Riksförbund delar inte riktigt Face-ledningens synsätt. Det finns stora farhågor att Face till exempel inte kommer att kämpa för att få använda blyammunition, eftersom Face hellre vill ha en samförståndspolitik med bland annat fågelskådare.
Frankrike har största jägarkåren
34 länder med sju miljoner jägare är i dag representerade i Face.
Visste du att Frankrike har Europas största jägarkår? I Frankrike finns 1,4 miljoner jägare, det är 2,3 procent av befolkningen.
Men procentuellt sett finns flest jägare i Irland. Där är 8,9 procent (350 000) av befolkningen jägare.
På andraplats kommer Finland med 5,8 procent (290 000 jägare).
Andra stora jägarländer är Sverige med 3,6 procent och Norge, 4,7 procent.
Lilla Malta har 3,7 procent och har därmed större andel jägare än Danmark, som har 3,2 procent jägare i befolkningen.
Storbritannien kommer bara upp i 1,3 procent med sina 800 000 jägare och Italien når upp till 1,6 procent med 900 000 jägare. Tyskland har endast 0,4 procent med 340 000 jägare.