Det är bara hundar som specialtränats och godkänts som får skickas ut på eftersök efter de större rovdjuren. Viltskadecenter håller i utbildningen men nu har även Germund Eriksson i Stora Glosebo, Torsås, utsetts till examinator och fått ansvar för att i samarbete med Viltskadecenter utbilda och godkänna hundar i södra Sverige.
– Jag har ett hägn med hjortar och där går lodjur då och då in och plockar hjortkalvar. Därför intresserade jag mig för spårning efter rovdjur, berättar Germund Eriksson.
Kurs i teori och praktik
De eftersöksjägare som utsetts att utbilda sina hundar får antingen betala för det själva, eller också måste de hitta finansiärer.
– Flertalet länsstyrelser betalar för utbildningen, men i exempelvis Kronoberg vill man inte betala, säger Germund Eriksson.
Utbildningen omfattar två kursdagar där teori och praktik varvas. Det stora jobbet måste dock hundföraren göra på hemmaplan när hunden spårtränas.
När Viltskadecenter deltar i kursen kostar det 3 000 kronor per person.
– Jag håller kurser till självkostnadspris, som brukar bli ungefär en tusenlapp per dag och individ. Jag sysslar inte med det här för att göra ekonomisk vinst, utan för att jag är enormt intresserad av spårarbete och hundar, säger Germund Eriksson.
Examinationen: Sex spår
Själva examinationen görs vid sex olika spårtillfällen.
Provspåren markeras med GPS och kan variera mellan 250 meter och en kilometer i längd. Den som lägger spåret startar på en asfaltsväg och drar en skinnbit av varg, björn eller lo efter sig. När spåret är slut lyfter spårläggaren skinnbiten.
Hunden får först lukta på en bit skinn av det djurslag som ska spåras. På så sätt ”låser” man fast hunden vid att söka en speciell vittring.
Får inte spåra i vind
– Hunden måste följa spåret i ”spårkärnan” och får inte spåra i vindavdriften. När föraren ser att hunden lyfter nosen, att spåret efter skinnbiten tar slut, ska han se sig om efter en liten snitselmarkering som sitter fast i vegitationen. Den måste han hitta, berättar Germund Eriksson.
För att få en provsituation som är så lik verkligheten som möjligt finns ingen traditionell spårstart.
– Hundföraren får en sträcka på 100 meter längs en asfaltsväg. Spåret börjar någonstans och kan gå i båda riktningarna från vägen, säger Germund Eriksson.
Godkända och färdiga hundar och förare måste delta vid två kursdagar årligen.
”Ett stort jobb…”
Germund Eriksson har själv en plott, två laikor och en wachtelblandning.
– Min uppfattning är att man får offra en hund som bara används som spårhund i lina. Ett stort jobb för mig var att lära plotten att inte skälla på slag. Hunden måste vara helt fokuserad på att följa spåret även om andra djur korsat det. Vi tränar i hjorthägn för att få till störningen, berättar Germund Eriksson.
Enligt den nya taxa som infördes för eftersöksjägare för några år sedan betalar polisen 1 900 kronor för eftersök på stora rovdjur.