På tisdagen ordnade länsstyrelsen i Örebro och Naturvårdsverket presskonferens för att redogöra för den hastigt påkomna vargflytten som gjordes i måndags.
En genetiskt värdefull varg som härjat bland renarna i Tåssåsens sameby, Jämtland, lokaliserades i slutet av förra veckan och det var bråttom att vidta åtgärder eftersom det skedde nya vargangrepp varje natt. Det fanns ett skyddsjaktsbeslut, men samtidigt har Naturvårdsverket ett uppdrag att förstärka den svenska vargstammen genetiskt med varginplanteringar.
Ville vänta
– Vi ville egentligen dröja någon vecka, bland annat för att få svar på exakt vilken varg det var, men risken var stor att länsstyrelsens spårare skulle tappa kontakten med den. Vi kunde inte vänta, berättar Susanna Löfgren, enhetschef vid Naturvårdsverket, som själv var med på plats vid vargflytten.
Hon berättar det det hela var odramatiskt. Sövningen gjordes vid lunchtid på måndagen från helikopter och efter märkning, provtagning och avmaskning transporterades vargen med bil till Kilsbergen norr om Örebro.
– Vargen var vaken under transporten men var hela tiden lugn. När vi kom fram släpptes den helt enkelt. Vi såg bakdelen på vargen försvinna in i skogen. Konstigare än så var det inte, berättar Susanna Löfgren.
Kompensation
Hon konstaterar att tajmingen inte var den bästa, med tanke på pågående remisser om var vargar ska placeras ut och diskussioner kring eventuella kompensationsåtgärder för mottagarlänen.
– Men vi kunde samtidigt inte låta tillfället gå oss ur händerna. Det skulle ha varit svårt att motivera avlivning av en redan invandrad varg, när vi samtidigt har uppdraget att förstärka vargstammen, konstaterar hon.
Hur Örebro blir kompenserat för att ha tagit emot vargen är oklart eftersom Naturvårdverket just nu utreder de frågorna. Det kan röra sig om till exempel ökad tilldelning vid nästa vargjakt eller ökat förebyggande arbete.
– Vi ska också se hur vi kan kompensera Jämtland för att man tvingades dra ut på tiden med att åtgärda problemen som vargen orsakade där, säger Susanna Löfgren.
Närmast vill man ha svar på två frågor:
• Vilken varg var det?
Susanna Löfgren bedömer att de första DNA-analyserna dyker upp tidigast i slutet av veckan. Den flyttade vargen kan vara en valp från Kynnareviret, där en av föräldrarna är invandrare, och den kan vara en ren finsk-rysk invandrarvarg som man också vet har funnits i området.
• Var är vargen just nu?
Det svaret kan man tidigast få klockan 1.00, natten mot onsdagen, för då skickas positionen från vargens halsband. I området kring Kilsbergen är det dålig telefonmottagning, vilket troligen är förklaringen till att man hittills inte fått någon position.
Ställd inför faktum
Viltförvaltningsdelegationen i Örebro blev i princip ställd inför faktum i frågan om vargflytten. Planerna presenterades vid ett informationsmöte och Örebro län skulle egentligen bara ange en utsläppsplats.
– Alla i delegationen var kritiska till att det gick så snabbt, men huvuddelen av ledmöterna ansåg ändå att man, under rådande omständigheter, kunde acceptera flytten.
Att valet föll på Kilsbergen berodde, enligt Magnus Eklund, på att det tidigare har funnits ett revir där. Området är förhållandevis glest befolkat och det finns redan rovdjursstängsel och erfarenhet av varg. Örebro, Karlskoga, Hällefors och Nora kommuner berördes av det gamla reviret.