Rävper flydde från vargarna mellan Arvika och Säffle 2000. I Torsmo i Orsa kommun hittade han ett litet torp, som passade perfekt för honom och hundarna.
– Då höll Siljansringens revir till längre söderut och det gick att jaga med löshund. Nu är det tre revir som går i varandra här. Det är förenat med mycket stora risker att släppa en hund, säger Rävper.
När han nu säljer torpet, för att flytta till Jämtland och löshundsjakten och kärleken, räknar han med att förlora pengar. Han begär 350 000 kronor för sitt hus.
Låga värmekostnader
Det är ett gammalt torp från 1900-talets början. Det är timmerstomme och väggarna är rejält tilläggsisolerade, så Rävper har kunnat värma huset enbart med ved.
– Jag har vedspis i köket och kamin i vardagsrummet. Jag har inte behövt använda elelementen någonting, så det har gått bara 5 500 kilowatt el per år, säger Rävper.
Det är vardagsrum och kök på nedervåningen och stort sovrum och badrum på övervåningen. Tomten är på 3 000 kvadratmeter. Standarden på huset beskriver Rävper som ett normalt hus på landet. Trägolv i gammal stil i köket, men det finns inte moderniteter som exempelvis diskmaskin.
Alla boende i byn får jaga
Huset ligger avsides. Det är bara åtta bofasta i Torsmo och nio kilometer till närmaste affär
Den stora grejen är dock att den som köper huset automatiskt får möjlighet till jakt utanför dörren. Alla som bor i byn får jaga i Skattungbyn-Torsmo viltvårdsområde, som förfogar över 13 000 hektar mark. Det är bara att lösa jaktkort för 1 400 kronor per år och sedan jaga.
Men det går inte att använda sig av den metod som är den förhärskande i svensk allmogejakt, löshundjakt. Området är drabbat av tre vargrevir.
– Jag tror att det skulle gå att få minst en halv miljon för torpet om det inte hade varit för vargarna. Det är uteslutet att släppa en hund, säger Rävper.
Vargar drar ned värdet
Henrik Tågmark håller med. Han har erfarenhet från Värmland, där i stort sett hela länet i dag är täckt av vargrevir.
– I Värmland märker vi att gårdarna och torpen med några hektar mark, för jakt, inte är så lättsålda. Det drar naturligtvis ned priset med vargetablering. Vi märker också att många helt enkelt slutar med jakten hemma och åker några gånger per år till Jämtland, säger Henrik Tågmark.
Han har svårt att uppskatta hur stor förlust det kan handla om för Rävpers del. Överhuvudtaget har luften gått ur fastighetsmarknaden sedan bankerna tvingades kräva högre kontantinsatser.
– Det enda jag kan säga är att fastigheter där man vet att det finns vargar i området, inte är attraktiva för jägare, säger Henrik Tågmark.
Liljelund levererade inte
Rovdjursutredare Lars-Erik Liljelund förväntades leverera ett socioekonomiskt betänkande kring hur människor drabbas av vargen. Han gjorde aldrig det och utredningen är fortfarande ogjord och efterfrågad.
Det finns en forskare som menar att samhället måste kompensera människor som drabbas ekonomiskt av rovdjuren. Det är Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå Universitet.
Jakt & Jägare intervjuade honom 2009.
”Måste kompenseras”
– Jag menar att det behövs ett kompenseringssystem. Om en jägare värderar sin förlorade jakt till 10 000 kronor, så måste han kompenseras för det på något sätt. På samma sätt måste alla landsbygdsbor kompenseras för de olägenheter rovdjuren medför. Finns ingen vilja att kompensera kan projektet inte drivas vidare, säger Runar Brännlund.
Hans tes är att landsbygd ställs mot stad i rovdjursfrågan.
Rävper har tillgång till sammanlagt 60 000 hektar mark inom Orsa kommun. Ingenstans är det säkert att släppa hunden, på grund av varg, Rävper försöker nu bjuda ut torpet till rovdjursvänner. Hittills har han haft kontakt med människor som är verksamma i Rovdjursföreningen och Wolf Army.
Läs hela intervjun med Runar Brännlund här