Kritiken mot att låta länsstyrelserna ta över skyddsjaktsbesluten var omfattande förra året. Bevarandeorganisationer, vänster- och miljöpartister samt mängder av andra debattörer hävdade att det skulle leda till skyddsjakter på löpande band i de varglän där opinionen mot varg var hårdast.
Kritikerna stödde sig bland annat på åklagarmyndigheten och rikspolisstyrelsen.
Så här skrev till exempel chefsåklagare Stefan Karlmark i ett yttrande om den regionala beslutsrätten:
”Med en sådan beslutsordning ökar risken för att regionala hänsyn får företräde framför nationella och att det kan bli svårare för beslutsfattaren att fatta beslut som går den regionala opinionen emot. Risken för obehörig påverkan ökar och personer med stort lokalt inflytande kan komma att påverka besluten och därmed rovdjursstammarnas storlek på ett negativt sätt.”
Paragraf 28 knappt använd
Även förändringen som gjordes 2007 av skyddsjaktsparagrafen 28 i jaktförordningen möttes av mycket hård kritik från bevarandesidan – också med stöd av åklagarmyndigheten och rikspolisstyrelsen, som menade att fredningen av rovdjuren sätts ur spel och att skyddet för de stora rovdjuren i praktiken upphör.
Nu skulle det skjutas varg på löpande band och allt man skulle ha att gå på var en jägares berättelse om hur han försvarat sin hund. Tjuvjakt blev i praktiken legaliserad, hette det.
Två skyddsjakter hittills
Hur blev det då i praktiken?
Hittills i år har Värmland och Gävleborg (det aktuella Homnareviret) godkänt en skyddsjakt vardera. Detta kan jämföras med att Naturvårdsverket beviljade fyra skyddsjakter på varg utanför renskötselområdet förra året (Dalarna, Värmland och Sörmland). Någon dramatisk ökning av antalet skyddsjakter utanför renskötselområdet kan man alltså inte notera.
När det gäller paragraf 28 har det hittills i år skjutits två vargar på enskilds initiativ, en i samband med en attack mot får i Dalarna och en i Värmland under en attack mot hund. Även förra året sköts en enda varg med stöd av samma paragraf. Året dessförinnan sköts tre vargar.
19 hundar vargrivna
Man kan i sammanhanget notera att tillfällen att utnyttja paragraf 28 (eller skäl att begära skyddsjakt) knappast minskar. Hittills i år har till exempel 19 hundar dödats, vilket är lika mycket som hela förra året. På senare år har även mängden vargriven boskap skjutit i höjden.
Positivt med restriktivitet
Ann Dahlerus, generalsekreterare hos Svenska Rovdjursföreningen, menar att det är för tidigt att dra några slutsatser av hur skyddsjakterna hanteras i den nya, regionala, organisationen.
– Men det är positivt att länsstyrelserna varit restriktiva med skyddsjakterna och att de farhågor, som bland annat uttryckts av Rikspolisstyrelsen och Åklagarämbetet, inte besannats, säger Dahlerus.
• Är det inte dags att lägga ned motståndet mot ”den nya” paragraf 28 nu, när det visat sig att det bara skjuts någon eller några enstaka vargar om året?
– Vi håller på att titta på den saken, så jag vill inte ha någon uppfattning om det i nuläget. Vi utgick i våra yttranden från vad bland annat åklagarna varnade för, men självklart känns det mycket bra att paragraf 28 inte tycks ha missbrukas.
Ann Dahlerus menar att Rovdjursföreningen inte är emot skyddsjakt, så länge den är befogad.
– Men de regionala skyddsjaktsbesluten måste också ses mot bakgrund av vinterns omfattande licensjakt, som Rovdjursföreningen är skarpt kritisk mot, säger hon.
Fotnot: Artikeln har uppdateras eftersom det bara några dagar efter publiceringen sköts en varg i Värmland med hänvisning till paragraf 28.