Polisen upptäckte att jägaren innehade vapnet, men saknade licens för det, i samband med att han misstänktes för brott.
Jägaren tog över kulgeväret från sina föräldrar. Det var märkt med 1870 och jägaren bedömde att det inte fungerade, men förvarade det i sitt vapenskåp.
I Luleå tingsrätten uppgav jägaren att han hade läst i en jakttidning att man inte behöver tillstånd för vapen tillverkade före 1890. Han hade dock tänkt lämna in kulgeväret i samband med en vapenamnesti, men missat det.
Tingsfiskalen skiljaktig
Tingsrätten konstaterade i sin dom att vapnet är tillståndspliktigt, eftersom det är avsett för gastäta enhetspatroner. Men domstolen ansåg att jägaren hade fog för sin övertygelse att licens inte behövdes och att han inte har varit oaktsam.
Tingsfiskalen var dock skiljaktig och ansåg att jägaren borde ha tagit reda på vad som gäller. Han har trots allt licens för flera andra jaktvapen.
Ringa vapenbrott
Domen överklagades till Hovrätten för Övre Norrland som höll med tingsfiskalen om att jägaren har varit oaktsam. Domstolen dömde därför jägaren för vapenbrott häromveckan. Brottet bedöms som ringa, eftersom geväret var obrukbar och förvarades i ett godkänt vapenskåp.
Ett hovrättsråd var skiljaktig i skuldfrågan. Hon menade att jägaren måste anses ha agerat med ett så kallat likgiltighetsuppsåt, och att de uppgifter som han har lämnat med tydlighet visar att han har särskilt goda kunskaper om både jakt och vapenhantering.
Straffet bestämdes till 40 dagsböter.
