När den danske jägaren fick bötesföreläggandet överklagade han både det och beslaget av kameran till Tingsrätten.
Rätten konstaterar att kameran har suttit på en plats dit allmänheten äger tillträde genom allemansrätten, och att kameraövervakningen därför är tillståndspliktig. Filmningen pågick i fyra månader och syftet var att kontrollera viltets rörelser vid åtelplatsen.
Tingsrätten har undersökt vad lagen och det bakomliggande lagförslaget från 1989 säger om när man ska anse att det skett ett brott, samt vilka undantag man kan tänka sig.
Några sådana undantag är om det är frågan om ett rent misstag, att man inte känt till att det krävs tillstånd. Ett annat är när filmningen sker i privata sammanhang.
Lindrigt brott
Efter att ha vägt samman det hela menar rätten följande:
– I det här fallet satt kameran på privat mark där man knappast kan förvänta sig att allmänheten vill vara i någon större omfattning. Och det verkar som att jägaren begått brottet på grund av ett uppenbart förbiseende. Därför ska han inte heller dömas till ansvar samt återfå den beslagtagna kameran.
Grundproblemet kvarstår
JRF:s riksviltvårdskonsulent, Ulf Kallin, anser att tingsrätten gjort rätt som bedömt att brottet är så lindrigt att det inte ska krävas straffansvar. Men han noterar att grundproblemet med krav på tillstånd är kvar:
– Framför allt är avgiften på 3200 kronor hutlös, säger han och tillägger:
– Jag hoppas och tror att den här frågan kommer med i remissarbetet med den nya propositionen om kameraövervakning. Jordbruksministern har trots allt klart uttalat att jakten på vildsvin ska underlättas.