På 1970-talet var den italienska vargstammen nere på ett 100-tal djur och bestod av ett antal isolerade grupper i bergskedjan Appeninerna, som sträcker sig 100 mil från norr till söder genom centrala Italien.
Men här, liksom på många andra håll där vargstammen återhämtar sig, är det problem med acceptansen, rapporterar BBC News. Djurägare och jägare skjuter eller förgiftar upp till en femtedel av den italienska vargstammen varje år.
Undersökte vargar och hundar
Biologen Ettore Randi och hans forskarkolleger har också gjort en genetisk undersökning av de italienska vargarna. 101 italienska, 29 bulgariska och 20 vargar från andra håll i Europa analyserades och jämfördes med 50 hundar, varav nio var vildhundar från vargområdena i Italien.
I bland annat Italien finns det nämligen gott om förvildade hundar, som i princip konkurrerar med vargarna om maten och livsutrymme. Man vet också från andra länder, bland annat Rumänien och Ryssland, att hundar och vargar parar sig med varandra och skapar varg-hund-hybrider.
Rasrena italienska vargar
Forskarna hittade inga hundgener i de italienska vargarna – som därmed förefaller vara helt rena från hundinblandning. Man kunde till och med se en gen som var unik för den italienska vargen och sex gener som var unika för den bulgariska vargen.
Däremot hittade man även vildhundsgener i de bulgariska vargarna. Det visar alltså att inblandning av vildhundar sker och forskarna bedömer att risken för detta finns även i Italien. Därför föreslår man jakt på vildhundsflockarna som lever i Italiens vargområden.