– Stammarna av småvilt har kraftigt decimerats i Örebro län, och då framför allt i de norra delarna av länet, som en följd av stora stammar av lodjur och varg. Det finns i delar av länet inte någon jaktbar rådjursstam, vilket inte bara är negativt för jägarna utan också för lodjuren, vars huvudföda är rådjur, kommenterar han.
– Forskarna har också verifierat att födotillgången för lodjuren börjar bli bekymmersam och att antalsmålet för lodjurstammen är för högt satt med hänsyn till födotillgången, tillägger Björn Andersson.
– Vi anser att större hänsyn måste tas till det totala predationstrycket i områden där vargen och lodjuret konkurrerar om samma byte, förklarar Björn Andersson.
JRF-distrikt framhåller även det faktum att inga inventeringar gått att genomföra på senare år. Det innebär att länsstyrelsens kvalitetssäkrade koll på familjegrupper i lostammen är ett alldeles för svagt underlag för en bedömning av stammens storlek när avskjutningsnivån ska avgöras.
Distriktet anser att argumentet om en överstor lodjurstam för att få en spridning söderut i landet, med nuvarande kunskap om stammens spridning, inte längre är motiverat.
Tidigare år har tillståndet för jakt omfattat endast delar av länet. Beslutet för 2009 gäller för jakt på fem djur i hela länet, alltså över en större areal än vad som gällt tidigare år.
– Årets tilldelning innebär alltså i realiteten en minskning av antalet lodjur för Örebro län, vilket är anmärkningsvärt. Det finns enligt vår mening inget som motiverar detta, säger Björn Andersson.