JRF understryker att människans situation måste sättas före vargens, som inte är en hotad art globalt sett utan ett av värdens vanligaste rovdjur.
Förbundet pekar på att den förda rovdjurspolitiken saknar lokal förankring och därför vill JRF ha lokalt vetorätt i rovdjursfrågor.
Vidare ska staten stå för alla kostnader, direkta så väl som indirekta, som är knutna till rovdjurspolitiken. Till de indirekta kostnaderna hör exempelvis återkommande röjning av gräs och sly under rovdjursstängsel som ägare av tamboskap idag själv måste utföra.
”Det kan inte vara rimligt att enskilda fastighetsägare skall bekosta statens rovdjurspolitik”, skriver JRF.
Förbundet pekar vidare på att det i uppdraget endast talas om kompensation för ”nya” vargar, exempelvis flyttade vargar eller utplanterade djurparksvalpar, något JRF inte accepterar.
”När anslagen räknas fram måste naturligtvis konsekvenserna av alla vargar räknas med för att få en mer korrekt bild av de kostnader som Sveriges rovdjurspolitik medför”, påpekar JRF.