Liljelund vill ha varghägn
  • Sunne Jaktmässa

Liljelund vill ha varghägn

AktuelltPublicerad: 2012-04-03 15:22

Rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelund har flera förslag för att vargpolitiken ska fungera. Han föreslår bland annat varghägn, som kanske gör att flyttvargar inte går tillbaka till området där de fångades in.

Liljelund föreslås att Jordbruksverket analyserar och beskriver hur och var man kan anlägga korttidshägn för varg. Det ska bland annat gälla lösningar för kontinuerlig bevakning och förhindrande av smittspridning, rymningar och sabotage.

Specialavtal för att ta emot varg
Liljelund vill dessutom ha specialavtal med markägare och jakträttsinnehavare, som gör att de kan få ekonomisk ersättning för att ta emot flyttvargar.
Denna typ av ”vargavtal” skulle kunna tecknas i södra delarna av Sverige för att underlätta spridning av vargstammen söderut, men även med renskötare i norra Sverige för att få till stånd enstaka vargetableringar, konstateras det i utredningen.

Paragraf 28-fall kollas av länsstyrelsen
Paragraf 28-fall ska anmälas till länsstyrelsen, inte polisen. 
Då slipper tamdjursägare som skjutit rovdjur oroa sig för att polisen tar deras jaktvapen. Polis ska kopplas in först när länsstyrelsen misstänker att nödvärnsparagrafen inte tillämpats korrekt.
Staten ska kräva skadestånd för illegalt dödade rovdjur, föreslår Liljelund apropå illegal jakt på rovdjur.
Naturvårdsveket har tidigare krävt 100 00 kronor av dem som dömts för att dödat varg.
När vargstammen får gynnsam bevarande status och det finns en förvaltningsplan kan det bli lättare att reglera vargstammen med jakt.  

Ingen licensjakt på varg
Men licensjakt på varg måste vänta tills vidare, anser rovdjursutredningen.
Här gäller det att Sverige lyckas undvika att dras inför EU-domstolen.
”En förvaltningsplan är bästa sättet att visa att kraven för att få göra undantag enligt art- och habitatdirektivet är uppfyllda och att målet är att nå gynnsam bevarandestatus. Det måste visas att jakt för att kontrollera populationens tillväxt är en nödvändig del i det samlade åtgärdspaketet och att alternativa lösningar saknas”, sammanfattar Lars-Erik Liljelund.
För att få gynnsam bevarandestatus för vargstammen behövs minst 450 vargar, anser han. Det bör ske senast 2024. Här är det mycket viktigt att Sverige kan visa att det skett en genetisk föryngring av vargstammen, betonar Liljelund.

Starkare delegationer
I övrigt vill rovdjursutredningen stärka länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer och ge dem mer makt. Delegationerna skall till och med kunna säga att länet inte klarar fler rovdjur. Men det arbetet ska styras både av en nationell och regionala förvaltningsplaner. 
”De representanter som ingår i delegationerna bör företräda sina intresseorganisationer eller sitt politiska parti så att representationen inte blir knuten till person. Det är vidare nödvändigt att det sker en återkoppling från de förordnade representanterna till respektive intresseorganisation”, skriver utredningen. 

Kaffekoppsmetoden
I övrigt lär ”kaffekoppsmetoden” bli föremål för en del diskussion när det gäller problemet med förtroendet för myndigheter bland de rovdjursdrabbade.
Länsstyrelsernas personal ska nämligen lära sig att dricka kaffe med rovdjursdrabbade. Längre samtal över en kopp kaffe kanske ökar acceptansen för rovdjursproblem, hoppas Liljelund.
Det ska finnas fler akutgrupper i de olika länen, som rycker ut efter rovdjursangrepp.

Skolbarn en viktig grupp
Akutinsatserna föreslås även rikta in sig mot barn:
”Detta bör ses som väl investerade pengar, inte minst i ett långsiktigt perspektiv. Det påpekas att vardaglig kunskap om framförallt varg ligger ett par generationer bort, vilket innebär att både föräldrar och mor- och farföräldrar i många fall saknar direkta erfarenheter av varg. Man riskerar då att förmedla en bristfällig kunskap om hur djuren lever och verkar i vår omgivning. Utredningen delar åsikten att skolelever är en viktig målgrupp för att genom saklig rovdjursinformation på sikt kunna nå en ökad samsyn kring rovdjursfrågorna.”
Liljelund efterlyser även mer likvärdig handläggning av skyddsjaktsansökningar i de olika länen.

Ökade kostnader
Han har räknat fram att rovdjursförvaltningen årligen kostar 160 miljoner kronor. Större lär summan bli på sikt. Både Naturvårdsverket och den regionala förvaltningen behöver ökade anslag, konstaterar utredningen.
I övrigt betonas att rovdjuren, precis som övrigt vilt, ska omfattas av en adaptiv förvaltning. I det ingår att väga in hur stora skador rovdjuren orsakar för landsbygdens näringsverksamhet. Den svåra uppgiften blir att väga det mot vad som är gynnsam bevarandestatus för till exempel vargstammen.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsBosjökloster