Jämtlands län har ungefär lika många lodjursföryngringar som Uppsala län, cirka 35 stycken. Däremot är skillnaden stor i tilldelningen av antalet lodjur. Jämtland fick fälla 60 lodjur, men Uppsala endast nio, sedan Naturvårdsverket satt ett tak på 30 lodjur, varav fem är undantagna för skyddsjakt, i det mellansvenska rovdjursförvaltningsområdet. Debatten om tilldelningen har varit het och från flera håll i Uppland rapporteras att rådjuren håller på att utrotas.
Karl Åke Olsson är jaktentreprenör i Uppsala län med mångårig styrelseerfarenhet i en av länets jaktvårdskretsar. Han arbetar som hundförare på olika jaktmarker i Uppsala län och driver företaget Jaktpartner som tillhandahåller hundförartjänster åt markägare och skogsbolag.
Kraftig minskning
Vi träffas utanför Enköping där Karl-Åke Olsson har egna jaktmarker inom Södra Åsunda viltskötselområde. Det är ett paradis för rådjur och klövvilt, med böljande odlingslandskap och vackra ekbackar som gränsar till Mälaren i söder.
– Vi har märkt en kraftigt minskning av rådjursstammen de senaste tre åren, säger Karl Åke Olsson.
Varje år i slutet av juli genomförs under tre kvällar en inventering av klövviltsstammarna på cirka
4 000 av totalt 6 400 hektar. För tre år sedan observerades på ett av markavsnitten 35-40 rådjur per inventeringskväll. 2010 såg man tre rådjur per inventeringskväll på samma område.
– De hårda vintrarna går inte att bortse ifrån, men inom skötselområdet görs betydande viltvårdsinsatser med omfattande stödutfodring under vintern för klövviltet. Den stora anledningen till minskningen bland rådjuren måste jag nog tillskriva ökningen av lodjuren. De är sällan lång ifrån klövviltets foderplatser vintertid och det är svårt för rådjuren att finna trygghet. Rådjuren står oftast i mindre grupper ute på öppna fält, svarar Karl Åke Olsson.
Enfald
Karl-Åke Olsson anser att det inte kan vara meningen att Naturvårdsverkets ambition om mångfald bland det vilda ska återspeglas av mänsklig enfald på det här viset.
– Jag hoppas att jägarorganisationerna, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och övriga naturintressen inser att taket är nått för rovdjuren här i Uppsala län och att det snart inte finns mat till lodjuren, säger Karl Åke Olsson. Han hoppas även att andra län, där rovdjuren börjar etablera sig, ser och lär av det som sker i Uppsala län och inte gör samma misstag som i Uppsala.
Överstor lostam
Även Tomas Ström, jaktledare under lodjursjakten på Lagunda häradsallmäning, är bekymrad över att myndigheterna inte ser problemet med en överstor lostam i länet.
– Vi har de senaste fyra jaktåren skjutit endast fyra djur på 756 hektar. Samtidigt försöker vi sälja småvilts- och rådjursjakt och alla inser nog att det inte fungerar, säger Tomas Ström.
– Jag jagar även på en angränsande mark och där har jag inte fällt något rådjur på sex år. På skjutfältet, som också angränsar, har de fällt två rådjur de senaste fyra åren på nästan 1000 hektar.
Länsstyrelsen svarar
Länsstyrelsens Johan Månsson i Uppsala svarar så här på några frågor om den stora lodjursstammen:
– Det blir inte aktuellt att begära att fler lodjur får skjutas eftersom den beslutade kvoten för Mellansverige redan är fördelad och i många fall skjuten. Enstaka län kan inte längre driva egen rovdjurspolitik eller ha egna förvaltningsprinciper utan att besluten förankras bland de andra länen i det mellansvenska förvaltningsområdet. Om vi får delegation av beslut om till exempel kvot för lodjursjakt i framtiden så kan vi få större möjligheter att själva besluta – vilket vi också vill göra och tydligt påtalat för Regeringen.
– Vi har tydligt deklarerat på olika sätt att vi anser att fler lodjur ska jagas de närmaste åren för att balansera förvaltningen i första hand mot rådjurspopulationen. Lodjuren äter många rådjur, men också en hel del annat främst under vår-sommar-höst. En vikande trend är tydlig för rådjuren och sannolikt också snart för lodjuren.
Skarpt brev till regeringen
Vidare fortsätter Johan Månsson:
– Länsstyrelserna i Mellansverige var inte nöjda med årets lojaktsbeslut och bland annat landshövdingen i Uppsala skrev ett mycket skarp brev till regeringen om detta. Vi anser att lodjursstammen tål en högre av skjutning än cirka djur och vår miniminivå på 23 familjegrupperska vara styrande för bedömning av jaktuttag de närmaste åren.
– Skillnaden mellan det inventerade antalet familjegrupper och miniminivån är teoretiskt det utrymme som finns för jakt. Visar inventeringen en högre siffra än miniminivån så finns utrymme för jakt.
– Helt klart har länets rådjursstam det svårt – särskilt efter två mycket hårda vintrar i rad, tillägger han.