Den som tillverkar ett vapen måste förse vapnet med en unik märkning som inbegriper tillverkarens namn, landet eller platsen för tillverkningen och serienummer.
– Framgår inte tillverkningsåret av serienumret måste det också anges, förklarar Carina Vangstad, som jobbar med vapenfrågor på Rikspolisstyrelsen.
Lagförslaget har varit ute på remiss och kommer snart i en proposition som justitiedepartementet jobbar med. Går allt enligt planerna träder lagen i kraft den första juli i år.
– I remissen har RPS påpekat att det bör införas ett undantag från kravet på märkning när det inte är tekniskt möjligt att utföra märkningen, säger Carina Vangstad.
Bakgrunden är att EU som helhet ska tillträda FN:s vapenprotokoll, som syftar till att underlätta och förstärka det internationella samarbetet mot illegal vapenhandel.
– Ett medlemsland måste inte införa märkning av samtliga vapendelar. Med det system vi har idag i Sverige med licensförfarande är en märkning av vapnet tillräckligt, förklarar han.
Vid pipbyte på ett gammalt vapen måste även ett importerat pipämne märkas med bland annat tillverkningsplats. När pipan monteras ska den kompletteras med vapnets ursprungsmärkning.
– Därmed har vapnet två licenser som ska följa vapnet i hela dess livslängd, säger Per Wanström.
– Då försvinner ursprungsmärkningen. Vem är i så fall tillverkare? Har smeden rätt att märka om vapnet med ursprungsmärkningen? undrar han.
– Ett vapen skall inte heller behöva märkas extra när vapenägaren reser utomlands för jakt eller skyttetävlingar. EU:s vapenpass skall räcka för att resa med vapen och ammunition inom EU, tycker Per Wanström.
– Ett komplett vapen ska ha en licens och en enda märkning. Tillkommer en ny licenspliktig del medför det en ny licens och därmed en märkning på den nya delen, sammanfattar Per Wanström huvudpunkten i JRF-yttrandet.
– Befintliga vapen som finns på marknaden innan den nya lagen träder i kraft skall undantas, anser Per Wanström.
Även ammunition måste märkas.
– Här tycker vi att ammunition för eget bruk inte ska omfattas av märkningsreglerna vid in- och utförsel till Sverige, tillägger Per Wanström.
Frågan är nu. Vad händer om märkningskraven införts när jag ska ha min gamla Varbergerstudsare med på jaktresan till Sydafrika? Vad kostar det att märka ett gammalt vapen eller en nytillverkad custombössa?
Han blir bestört när han får höra om alla vapendelar som måste märkas med så mycket text och siffror.
– Det här är orimligt och helt löjligt, utbrister Kjell Hansson.
– Att texta allt det här med mina gravyrsticklar går helt enkelt inte. På ett härdat slutstycke går det inte. På en rostfri pipa blir det inte snyggt. Möjligtvis kan märkningen på slutstycket göras med en gnistmaskin, förklarar Kjell Hansson.
Men ingen vapensmed han känner har en gnistmaskin.
– Investeringen för att köpa en gnistmaskin är mycket hög och inställningarna för varje vapen lär också kosta mycket, kommenterar Kjell Hansson.