Jonas Eskilsson och Mattias Olsson med den vargrivna kalven, som fälldes efter två timmars ståndarbete av jämthunden Sako i en tät granplantering.
Foto: Lars-Erik Eriksson Jonas Eskilsson och Mattias Olsson med den vargrivna kalven, som fälldes efter två timmars ståndarbete av jämthunden Sako i en tät granplantering.

Mattias lyckades fälla den vargrivna kalven

Vargar började äta av låret på den levande älgkalven. Men innan vargflocken hann återvända för att få mer älgkött kunde Mattias Olsson avsluta lidandet för kalven och skjuta den i en tät granplantering.
– Det här är djurplågeri av hög grad, säger han om den vargrivna kalven som tvingats gå med sina skador en längre tid.

I skymningen på trettondagsafton fann en småviltjägare en älgkalv i Bön Gunneryds viltvårdsområde i värmländska Skillingmark.

Kalven ställde sig upp först när jägaren var tio meter från den.

Kalven verkade sjuk och hade svårt att gå undan. Dessutom lämnade kalven blodspår efter sig.

Två jägare försökte hitta den skadade kalven.

Mattias Olsson ryckte ut med Sako, sin duktige jämte. Dessutom var jaktkompisen Jonas Eskilsson med för att uppleva löshundsjakt på älg för första gången.

Den 7 januari fann de kalven tillsammans med kon.

– De hade bara kommit 200 meter från platsen där kalven observerades två dagar innan, säger Mattias Olsson.

– Dessutom fanns en tredje älg med, troligtvis en fjoling.

Tomas släppte Sako. Kon och kalven gick undan 150 meter och ställde sig i en mycket tät granplantering.

Efter två timmars ståndarbete inne i tätningen lyckades Mattias Olsson äntligen komma till skott och fälla kalven.

– Jag sköt på bara fem meters avstånd, berättar han.

Kalven var ingen trevlig syn. Dels var ena frambenet av, dels öronen borta. Men riktigt illa var baklåret som hade svåra skador av vargbett.

– Såret på låret var gammalt och infekterat. Vi tog kroppen till slakthuset och det luktade f-n. Det var bara att slänga hela kalven på soptippen, förklarar Mattias Olsson.

– Det här är djurplågeri av högsta grad, säger han om den skadade kalven.

– Man tar för givet att vargarna ska ta död på älgarna.

Samma kväll upptäcktes spår efter fyra vargar på en skogsbilväg cirka 600 meter från platsen där den skadade kalven fanns.

– Antagligen skulle de fortsätta äta på kalven, säger Mattias Olsson.

Kalven upptäcktes 500 meter från närmaste hus och händelsen är ett av flera exempel på att varg jagar allt närmare bebyggelse i Värmland.

– Det här gör mig inte bara rädd för att jaga med hunden lös. Det dröjer nog inte länge innan vargen är ända inne i hundgården, kommenterar Mattias Olsson.

Även i Boda, några kilometer längre norrut, hittades på trettondagsafton en älgkalv som nyss rivits av varg. Men den var död.

Se även www.skillingmark.se