Minskad konkurrens om maten kan ge större effekt på tallskadorna i Götaland än att minska älgstammen, som orsakar skadorna.
Foto: Ingemar Olofsson Minskad konkurrens om maten kan ge större effekt på tallskadorna i Götaland än att minska älgstammen, som orsakar skadorna.

Mindre konkurrens mellan hjortdjuren kan minska tallskadorna

Det kan vara mer effektivt att skjuta hjort och rådjur, än älg, för att få ned betningsskadorna på tall i Götaland.
– Dovhjort, rådjur och älg konkurrerar tydligt om maten. Älgen äter inte tall i första hand och då kan tallskadorna minska när konkurrensen om den mest begärliga maten minskar, säger Petter Kjellander, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitets forskningsstation i Grimsö.

Petter Kjellander ska under tre år studera hur konkurrensen om maten påverkar de tre arterna rådjur, dovhjort och älg. Själva studien görs på ett gods i Götaland där 3 000 hektar skiljs från den övriga marken med ett viltstängsel.
På det aktuella området vill markägaren (av jordbruksskäl) ta bort den mycket starka dovhjortstammen så långt det är möjligt. Dovhjortstammen är 300 djur per 1000 hektar, medan rådjursstammen är – i förhållande till övriga Götaland – extremt svag med 17 djur per 1000 hektar. Även älgstammen är svag, med 5-6 djur per 1000 hektar. Mer normala rådjurs- och älgstammar i dessa områden är 100 rådjur och över 10 älgar per 1000 hektar.
– De speciella förhållandena på forskningsområdet innebär ett ypperligt tillfälle att studera om min hypotes stämmer, säger Petter.

Lika maginnehåll
Man vet från undersökningar av maginnehåll är att de tre arterna dovhjort, rådjur och älg i hög grad äter samma mat. Mellan dovhjort och rådjur kan överlappet vara 75 procent och mellan älg och rådjur 60 procent.
Detta förvånar säkert många. Men faktum är att även älgen, om den kan, hellre äter till exempel bärris än tall. En annan indikation är betestrycks- och skadeinventeringar på tall, då betningen kan variera ända upp till 1000 procent från det ena året till det andra. Och det kan man sätta i samband med hur snörik vintern varit.
– Det är alltså uppenbart att arterna konkurrerar om maten. Den intressanta frågan är vad som sker när den starka dovhjortsstammen tas bort och konkurrensen om maten minskar, säger Petter.

Mindre konkurrens – annat matval
Hypotesen – det Petter vill bekräfta – är att när konkurrensen om maten minskar så styr de kvarvarande djuren in sin betning på de mer begärliga växterna.
I fallet med rådjuren kan resultatet bli såväl förändrade matvanor som en tillväxt av stammen, fler rådjurskid och högre vikter. Det är alltså inte helt säkert att betestrycket minskar, eftersom den minskade konkurrensen kan vägas upp av fler rådjur. Men också det är en indikation på att Petter Kjellanders hypotes stämmer.

Ensam om att beta tall
För älgens del är förhållandet speciellt, eftersom den är ensam bland hjortdjuren om att beta tall. Där kan det tydligare visa sig att ökad tillgång på ”god” mat – som lövträd, sly och bärris – minskar skadorna på tall.
– Tall är inget förstahandsval för älgen. Är konkurrensen om maten hård kan en minskning av hjortstammen ge tydliga effekter på älgens tallbetning, säger Petter.

Götalandsfenomen
Det bör sammanhanget påpekas att detta är ett Götalandsfenomen, alltså där klövviltstammarna är mycket starka. Petter Kjellander tror att födokonkurrensen mellan hjortdjuren är försumbar exempelvis norr om Dalälven.
– Norrut har vi andra fenomen, som vandringsälgar, men generellt är skadorna marginella jämfört med situationen i Götaland.

Planterar inte tall
– Där är betestrycket på tall numera så stort att markägarna helt enkelt planterar andra trädslag. De vet att det inte går med tall. Och då får man nog anse att viltbetningen är ett stort problem för skogsbruket. Det beror förstås på hur man ser på saken, eftersom man å andra sidan har betydligt högre jaktarrenden och viltproduktion.
Slutsatsen är alltså – märkligt nog – att man faktiskt kan nå större effekt på tallbetningen genom att skjuta andra hjortdjur än det djur som orsakar skadorna.