2003 dömdes den idag 45-årige vapenhandlaren för sin delaktighet i en omfattande vapenhärva som avslöjades i Småland hösten 2001. En del av vapnen hamnade hos kriminella mc-gäng.
På en bondgård hittade polisen 250 handeldvapen, vapendelar, 46 000 patroner och sprängämnen. Flera av de inblandade gärningsmännen var eller hade varit vapenhandlare.
45-åringen hade bland annat haft som uppgift att skrota vapen. Bland annat var det vapen som polisen beslagtagit från brottslingar som skulle förstöras. Istället tog han delar av vapnen och sålde vidare.
”Ett hån mot branschen”
Tingsrätten dömde först 45-åringen till tre års fängelse. Men straffet sänktes i hovrätten till två år för grovt vapenbrott, olovligt förfogande och osant intygande. Den första oktober i år fick 45-åringen tillbaka sitt vapenhandlartillstånd.
– Detta är ett hån mot branschen och mot vapeninnehavare över huvud taget, anser vapenhandlarföreningens ordförande, Lars-Yngve Ekström.
Han meddelar att föreningen ska tillskriva rikspolisstyrelsen, eventuellt också fler myndigheter, och ge sin syn på saken.
– Har man dömts för ett så allvarligt brott till flera års fängelse bör man rimligen diskvalificeras från vapenhandel för resten av livet. Folk mister förtroendet för både lagar och polisens agerande när de ser sådant här inträffa, säger Lars-Yngve Ekström.
Provocerande för jägare
Jägarnas Riksförbunds generalsekreterare, Per Wanström, håller med om att norrköpingspolisens beslut kan verka provocerande för jägare och andra serösa vapeninnehavare. Inte minst eftersom många har erfarenhet av svåra och omständliga diskussioner i betydligt mer harmlösa ärenden, som att få ha ett till vapen i vapengarderoben eller kanske att få inneha en viss vapentyp.
– Jag kan också tycka att beslutet är konstigt. Det är ju till exempel otroligt viktigt att jägarna kan lita på sina vapenhandlare. Vanliga människor är sällan experter på vapenlagstiftning och regler, säger Per Wanström.
– Men vi ska ändå inte dra för snabba slutsatser. Man måste alltid se till det enskilda fallet. Jag vill inte utan vidare påstå att folk inte ska få en ny chans, tillägger han.
Godtyckligheten ett problem
Per Wanström anser att det generellt största problemet med vapenlagstiftningen och myndighetsutövningen är godtyckligheten. Bedömningar i likartade ärenden görs olika beroende på vilket polisdistrikt man befinner sig i.
Även på rikspolisstyrelsen, RPS, har man höjt på ögonbrynen över vapenhandlartillståndet i Norrköping. Fallet är unikt i Sverige och därför kommer det att studeras noga, konstaterar kommissarie Lars Bjöhle på RPS.
Han har fått muntliga redogörelser av polisen i Norrköping och han har full förståelse för den diskussion som nu blossat upp.
– Man ska vara väldigt restriktiv med nya tillstånd i sådana här fall. Men samtidigt bör inte lagen vara för kantig. Det handlar om rättssäkerhet och en grundläggande rättssyn där människor ändå ska kunna komma igen. Det är en princip vi har i Sverige, säger Lars Bjöhle.
”Kan vara du nästa gång”
– Nästa gång kanske det är du eller jag som hamnar i svårigheter och mister våra vapen. Och då kan det ju faktiskt vara skönt att veta att man inte är diskvalificerad på livstid.
Rikspolisstyrelsen har utfärdat allmänna råd till polismyndigheterna i landet. Det är alltså inga regler som polismyndigheterna måste följa.
Generellt ställs högre krav på vapenhandlare än andra vapeninnehavare. Har ett brott skett med ”ett inte ringa inslag av våld eller hot” rekommenderas att det går tre-fem år innan vapentillstånd meddelas. Vid ”synnerligen allvarlig brottslighet”, till exempel grovt rån, bör det gå ”ännu längre tid”.
Jobbar för likartade bedömningar
Mer detaljerade än så är inte råden. I övrigt ska det göras en särskild bedömning i varje enskilt fall.
– Vi jobbar mycket för att få likartade bedömningar i hela landet, säger Lars Bjöhle.
– Bland annat har vi vår rådgivning från RPS, men vi drar också ihop vapenhandläggare från hela landet till konferenser och kurser. Dessutom yttrar vi oss när vapenärenden överklagas, tillägger han.