När beslutet om skyddsjakt är taget är det jägarnas jobb att utföra uppdraget. Länsstyrelsens jobb är att underlätta, inte att försvåra så man tvingas ställa in jakten, menar både jaktledaren vid skyddsjakten i Homnareviret och viltförvaltningsdelegationens jägarrepresentant i Gävleborg. Bilden är tagen vid vinterns vargjakt.
När beslutet om skyddsjakt är taget är det jägarnas jobb att utföra uppdraget. Länsstyrelsens jobb är att underlätta, inte att försvåra så man tvingas ställa in jakten, menar både jaktledaren vid skyddsjakten i Homnareviret och viltförvaltningsdelegationens jägarrepresentant i Gävleborg. Bilden är tagen vid vinterns vargjakt.

Nya bud om skyddsjakt orsakar förtroendekris

Först fick jägarna i vargreviret utanför Edsbyn ett beslut om skyddsjakt. Men sedan kom nya direktiv: Högst 30 jägare fick delta och alla skulle registreras. Följden blev att helgens jakt ställdes in. Och förtroendet för länsstyrelsen sjönk som en sten i Edsbyn.

– Länsstyrelsen har fattat ett väldigt otydligt beslut om skyddsjakten, säger jaktledaren för skyddsjakten, Olle Eklund, som i egenskap av gammal polisman har viss erfarenhet av både byråkrati och tillståndsbeslut.
När beslutet om skyddsjakt i Homnareviret kom för någon vecka sedan framgick ingenting om jägarregistrering eller begränsningar av antalet jägare – däremot att jaktledaren i samråd med länsstyrelsen skulle utse de deltagande jägarna.
Under förra veckans planeringsarbete visade det sig att länsstyrelsen begärde både personregistering av alla deltagande jägare, samt att maximalt 30 jägare fick delta. De nya buden togs emot med bestörtning.

Obegriplig begränsning
Dels gick jägarna inte med på registreringen, eftersom den listan i så fall skulle bli offentlig handling. Dels framstod begränsningen av antalet jägare som obegriplig och skapade nya frågetecken, till exempel om det är frågan om 30 jägare per jakttillfälle, eller totalt under hela skyddsjakten?
Följden blev att skyddsjakten, som skulle ha skett i helgen, ställdes in. Olle Eklund konstaterar att länsstyrelsens agerande upprört många i Edsbynområdet och att det närmast är frågan om en djup förtroendekris.
– Det är skrämmande. Det bästa vore att länsstyrelsen skötte det här med helikopter. Men nu ställer vi upp och sköter vi statens jobb. Och när vi gör det blir vi närmast motarbetade, säger Olle.

”Ansvaret är mitt”
I själva sakfrågan konstaterar han:
– Ju fler jägare med kunskaper om markerna desto bättre och effektivare – förutsatt att organisationen och sambandet är bra. Och det bör ju vara upp till mig som jaktledare att bedöma, säger Olle, som pekar på han vid vinterns vargjakt basade över 130 jägare, samt att både lo och björn har jagats länsvis sedan många år.

Onödig registrering
När personregistreringen hos länsstyrelsen ifrågasattes ändrade sig länsstyrelsen i förra veckan så att det skulle räcka med en lista på deltagande jägarna, som var och en av jägarna skulle bära med sig.
– Ytterst märkligt, och knappast förtroendeingivande. Man släpper plötsligt kravet på registrering – men ändå inte helt.
Och till vilken nytta? frågar sig Olle.
– Länsstyrelsens kontrollanter kan ju springa på vem som helst i skogen, som i sin tur inte alls behöver uppge sin rätta identitet. Det kan vara vilken småviltjägare som helst. Det måste helt enkelt vara rimligare att fråga mig. Jag vet ju vilka som ska vara med på skyddsjakten.

Byråkratisk storebrorsfasad
Även Per Mellström har i egenskap av jägarrepresentant i viltförvaltningsdelegation i Gävleborg reagerat. Han ifrågasätter länsstyrelsens inställning; att istället för att hjälpa ortsbor med vägledning och tydlighet istället argumenterar med juridiska och byråkratiska termer.
– Det handlar om att myndigheten har ett ansvar för att vägleda och hjälpa medborgarna istället för att visa upp en byråkratisk storebrorsfasad, säger Per Mellström som ger ett exempel på hur bra det kan fungera; nämligen vid skyddsjakten på två vargar i Svartsbo 2006.

Det goda exemplet
– Då avgjordes först frågan om skyddsjakt var befogad eller inte. Skyddsjaktsbeslutet förankrades hos länsstyrelsens egna och lokala spårare och sedan överlämnades det hela till jaktledaren.
– Allt var mycket tydligt: En varg skulle fällas, länsstyrelsen kunde övervaka det hela på distans, men lät jägarna göra jobbet. Det är så det ska fungera, säger Per Mellström, som tillägger:
– Och inte en enda jägare behövde registreras. Inte ens skytten. För vad skulle det tjäna för syfte? Huvudsaken var ju att rätt varg fälldes.

Oklart beslut
Avdelningschef Mats Hindström vid länsstyrelsen i Gävleborg förklarar att begränsningen till 30 jägare är taget för att garantera en bra överblick över jakten och undvika till exempel överskjutningar. Men han medger att beslutsgången skapat oklarheter.
– Ja, det är uppenbart. Vi borde ha tagit den diskussionen med jaktledaren direkt i samband med beslutet om skyddsjakt. Vi får ta upp en ny diskussion med jaktledaren och försöka reda ut oklarheterna, säger Mats.
Däremot tycker han att det är befogat att det finns en lista över deltagande jägare och att länsstyrelsen kan kontrollera vilka som får delta eller inte.