En sammanställning av älgobservationerna under höstens jakt har gjorts av Jägareförbundet. För att få en aktuell bild av hur älgstammen ser ut har man jämfört dessa siffror med avskjutningsstatistiken från länsstyrelsen.
– Det är ju delade meningar om uttolkningen av siffrorna mellan jägare och markägare, säger Björn Sundgren till Norrbottens-Kuriren. Men de flesta är nog eniga om att älgstammen är balanserad eller på nedgång på många ställen i länet. Det finns olika synpunkter på nivån, det vill säga om nedgången är tillräcklig eller om man måste ner ytterligare för att markägarna ska bli nöjda när det gäller betesskadorna.
Älgstammen är ojämnt utbredd i länet. Det är fortfarande relativt gott om älg i trakterna kring Haparanda, Överkalix och kanske också Övertorneå. I Pajala ser stammen ut att öka, och skadorna i skogen tycks också bli större.
Däremot minskar beståndet i Luleå och Piteå. I inlandet och fjällen är stammarna svaga.
Differentiera avskjutningen
Heine Krekula är skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen. Han påpekar att beståndet av älg i Norrbotten varierar ganska mycket.
– Men vi tycker att man borde differentiera avskjutningen bättre och ta ner stammen på de ställen där vi har problem. Troligen ligger vi med en rätt stor älgstam i dagens läge. Vi har ännu betydande skogsskador inom vissa delar av länet. Generellt sett är vår åsikt att man borde ha älgstammen på en något lägre nivå, även om den på vissa lokaler kan få öka, säger Heine Krekula till Norrbottens-Kuriren.