Junseletikens gula färg påstås ofta vara ett exempel på att det finns varghybrider i Sverige.
Junseletikens gula färg påstås ofta vara ett exempel på att det finns varghybrider i Sverige.

Orsamöte om varghybrider

I morgon lördag arrangerar Folkaktionen ny rovdjurspolitik en konferens i Skeer, Orsa, där två finländare hävdar att den svenska vargstammen består av hybrider. Erik Nyholm, pensionerad finländsk rovdjursforskare, anser att den svenska vargstammen består av inkorsningar med hund. De är inte att betrakta som renrasiga vargar, hävdar han.

Han får stöd av Eirik Granqvist, tidigare överkonservator vid Helsingfors universitets Zoologiska museum. Eirik Granqvist har riktat in sig på att en del vargars utseende tyder på att de är hundkorsningar.
Mikael Åkesson på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tillhör dem som påpekar att vargar naturligt sett har till exempel olika pälsfärger.

DNA-analyser kan ge svaret
Han jobbar med DNA-analyser av vargar, som är det enda säkra sättet att avgöra om det finns varghybrider.
Så här skriver han på SLU:s forskarblogg som svar på en artikel om ”Kirovkorsning” av Eirik Granqvist. Det handlar om den gulfärgade flyttvargstiken, som nu är mer känd som Junseletiken.

”Tiken ingen hybrid”
”Till skillnad från vad som hävdas i denna artikel är det fullt möjligt att via DNA särskilja mellan varg och hund och därmed korsningar dem emellan. Ett flertal vetenskapligt granskade artiklar visar att det med DNA mycket väl går att särskilja varg från hund, liksom olika populationer av varg och till och med olika hundraser. De genetiska analyser som gjorts hittills på den så kallade Kilsbergstiken (som det talas om i artikeln) visar inte några indikationer på att avvika avsevärt från andra vargar i Finland och Ryssland. Det finns därmed inga indikationer på att tiken skulle vara en hybrid mellan varg och hund.” 

Gulaktig pälsfärg
”Utseendemässigt avviker inte Kilsbergstiken från en varg. Att gulaktiga pälsfärgen som hon har skulle indikera att hon är varg-hundhybrid är vanskligt eftersom vargar visar på en stor variation i pälsfärg. De genetiska analyser som vi gjort möjliggör identifieringen av första och andra generationens hybrider med relativt hög säkerhetsgrad. Det är fullt möjligt att testa om hybridisering skett längre bak i generationerna, men det kräver mer omfattande genetiska analyser ju längre bak i generationerna man vill studera”, skriver Mikael Åkesson på SLU.