Det här framkommer i en undersökning som gjorts av Riksdagens utredningstjänst på initiativ av riksdagsledamoten Bengt-Anders Johansson (m).
Han undrade vad den svenska rovdjurspolitiken kostar skattebetalarna. Utredningen har pågått en dryg månad och häromveckan kom svaret från riksdagens utredare.
”Statens kostnader för rovdjurspolitiken kan inte fördelas på respektive djurart då kostnader och ersättningar i regel inte redovisas per djurart. I denna promemoria redovisas enligt överenskommelse med uppdragsgivaren de kostnader som i dag är knutna till den svenska rovdjurspolitiken, dvs. kostnader för rovdjursskador, rovdjursinventeringar, forskning m.m”, skriver Riksdagens utredningstjänst.
Utredarna har inte heller presenterat någon totaltkostnad för rovdjuren. I många fall delas kostnaderna med andra viltslag och det går helt enkelt inte att få fram exakta siffror.
Utredningen omfattar bara de kostnader som samhället har.
Så här fördelar sig samhällets kostnader för rovdjur 2010:
• Ersättning för dödade eller skadade renar, fördelat till 51 samebyar i landet: I budgeten finns 58,5 miljoner kronor, vilket är den summa rovdjuren kostade i renskötselområdet i fjol.
• Ersättningen utanför renskötselområdet uppgår till 46 miljoner kronor. Mest kostar sälen: 25 miljoner kronor per år. Det är skador som sälarna orsakar fiskeredskap.
• 18 miljoner kronor i 2010 års budget går till skador som främst orsakats av gäss, tranor och rovdjur.
Som jämförelse kan nämnas att år 2009 betalades 4,4 miljoner kronor ut i bidrag till förebyggande insatser som stängsel samt två miljoner kronor för skador av rovdjur utanför renskötselområdet.
• Dessutom har regering och riksdag anslagit 40 miljoner kronor till bidrag till rovdjursstängsel under tre år, 2010-2013, varav 20 miljoner 2010.
• Inventeringar är en post som innehåller exempelvis spårning av rovdjuren, märkning av varg och så vidare. I år är budgeten på 26 miljoner kronor, varav 24,5 miljoner betalas ut till länsstyrelserna. Inventeringar i renskötselområdet kostar tre miljoner kronor.
Allt som allt delas drygt tio miljoner kronor (exakt 10250000 kronor) ut till rovdjursforskarna. Det är projekt där man studerar allt ifrån ”allmänhetens rädsla för varg och björn” till ”hållbar förvaltning av stora rovdjur”.
I år fick man drygt 2,2 miljoner kronor. Här är målet att ”ta fram en stark biologisk grund som möjliggör en optimal förvaltning samt bidra till förståelsen för vargens biologi, bevarande och predator-bytesdynamik”.
Andra saker som studeras är hur björnar och lodjur lever. Dessutom tillkommer pengar till samhällsvetenskaplig forskning kring rovdjuren.
Exempelvis får Guillaume Chapron vid SLU Grimsö 110000 kronor 2010 och 425000 2011 för att studera ”Planering för hållbar förvaltning av stora rovdjur”.
Carina Lundmark, Luleå Tekniska Universitet, får 1090000 kronor och hennes akademiska problem är ”Institutioner för en legitim rovdjursförvaltning”.
Ur potten av forskningspengar som jägarkåren betalar tas också pengar för att, om möjligt, lösa problem med rovdjur i renskötselområdet. Jens Karlsson, SLU Grimsö, studerar ”Ekologi hos järv och lodjur i renskötselområdet”. 2010 är anslaget 1750000 kronor och 2011 1957500 kronor.
– Det förs diskussioner om att de här pengarna inte ska ses som jägarnas pengar, utan en skatt på jakt, svarar Tuulikki Rooke.
– Vad det forskas kring avgörs av vilka intressen forskarna har. Vi tar ställning till de ansökningar som kommer in, svarar Tuulikki Rooke.
I år delades totalt cirka 17 miljoner kronor, två miljoner kronor mer än normalt, ut ur Viltvårdsfonden till viltforskning. Rovdjursforskarna fick alltså drygt 10,2 miljoner kronor.
Mest av de övriga projekten får Svenska Mårdhundsprojektet och ”Älgreproduktion, fysiologibeteende och sjukdomars påverkan”, 1,2 miljoner kronor vardera för 2010.
Dessutom studeras bland annat effekterna av utfodring av vildsvin, trafikolyckor, ripstammarna, skogsskador av hjort och så vidare.
Rovdjurscentrena i Järvsö och Orsa, som ska informera allmänheten om rovdjuren, kostar åtta miljoner kronor årligen och tillsammans.
Dessutom ska ett nytt informationscentrum skapas längre söderut och det får ensamt kosta åtta miljoner kronor per år.
När det gäller personalkostnader är siffrorna gamla. Enligt en undersökning 2007 hade länsstyrelserna i Sverige omkring 60 årsarbetare som sysslade med rovdjur.
Naturvårdsverket har tre heltidsanställda handläggare för rovdjur och det kostar 2,5 miljoner kronor per år. Dessutom tar man in konsulter från länsstyrelserna, eftersom mängden skyddsjaktsärenden ökat kraftigt de senaste åren.
Viltskadecenter har sju årsarbetare och de kostar cirka fem miljoner kronor årligen.
Dessutom anslog regering och riksdag åtta miljoner kronor för att höja kompetensen hos de anställda vid länsstyrelserna under åren 2008-2011. Detta med anledning av att rovdjursförvaltningen regionaliseras.
I halvårsskiftet 2012 kommer dock enmansutredare Lars-Erik Liljelund att lägga fram resultatet av den studie han genomför just nu. Han avser att försöka få fram mer aktuella siffror – och på de olika djurslagen – om det är möjligt.