Drabbade av rovdjur. Walter och Gunilla Preiholts vardag har genomgått en omvälvande förändring på grund av rovdjuren.
Foto: Mikael Moilanen & Riksdagen Drabbade av rovdjur. Walter och Gunilla Preiholts vardag har genomgått en omvälvande förändring på grund av rovdjuren.

Rovdjuren hotar deras gård

Jägarnas Riksförbund trycker på att samhället måste ta hänsyn till de socioekonomiska konsekvenserna av en svensk vargstam. Ett exempel hur livet på landet förändras av stark lostam och vargrevir är makarna Walter och Gunilla Preiholt norr om Västerås. De har tvingats satsa en miljon kronor av egna pengar på rovdjursstängsel. Ändå håller de inte rovdjuren utanför beteshagarna. Nu riskerar de att förlora 70 000 kronor i årligt EU-stöd.

Makarna Preiholt har 115 tackor och 53 hereford-kor och driver Krav-märkt köttproduktion på Rörbo gård norr om Västerås.
– Vi hade en idyll här, men sommaren 2010 brakade helvetet lös. 82 får, två kalvar och en kviga dödades eller bara försvann ur hagarna, säger Walter Preiholt.
De förlorade djur för 200000 kronor, men länsstyrelsens besiktningsman kunde bara konstatera att ett djur med största sannolikhet var dödat av lodjur. Domen blev ersättning för 20 tackor, 58000 kronor.
Västmanland har stark lodjursstam och sedan 2010 finns även ett vargrevir i området kring Rörbo gård.

Satt upp 12 kilometer elstängsel
Nu har han och hustrun satt upp tolv kilometer rovdjursstängsel kring beteshagarna som är totalt 56 hektar till ytan.
Samhället gav bidrag med 20 kronor per meter stängsel – det täcker knappt materialkostnaden. Walter och Gunilla Preiholt bedömer att de satsat en miljon kronor av egna medel för jobbet att sätta upp staketet.
Nu tyngs de av merarbetet.
– Vi skulle i princip behöva anställa en person som röjer gräs under tråden längst ned under växtperioden. Växer gräset upp och det blir kortslutning i understa tråden. Då är staketet ur funktion, förklararar Gunilla Preiholt.
– Fem kilometer av stängslet ligger i skogsterräng, där det måste slås gräs men också buskar. Jag använder röjsåg och växlar mellan trimmeraggregat och sågklinga. Det går inte fort, kommenterar Walter Preiholt.

Stoppar inte rovdjursattacker
Ändå håller de inte rovdjuren utanför beteshagarna. Den 8 juni dödades två av gårdens tre avelsbaggar.
Problemet är att marken vetter mot Rörbosjön, som är klassat av Ramsar som världsunik våtmark. Vattenståndet fluktuerar upp till 80 centimeter i strandängen och därför är elektrifierade rovdjursstängsel omöjliga att ha på platsen. Det står öppet mot sjön.
EU ger 70000 kronor i stöd för att strandzonen ska betas av djur. Nu vågar makarna Preiholt inte ha djur i hagarna mot sjön längre. Därmed riskerar de att förlora sitt EU-stöd.
– Här blir det omtanken om lodjur och varg som går före den biologiska mångfalden i våtmarken och på strandängarna för sällsynta arter, konstaterar Walter Preiholt.

Går inte att hålla vakt
Teoretiskt har han möjlighet att skydda sina djur genom paragraf 28. Men i praktiken är det omöjligt att hålla vakt på så stora arealer som beteshagarna på gården utgör.
­– Jag drar mig också för att skjuta själv. Jag kan inte riskera att polisen kommer hit och beslagtar mina vapen under utredningen. När man driver en så här stor gård, med så många djur, måste man ha vapen till hands om något djur skadar sig och måste avlivas, säger Walter Preiholt.
Effekterna på jakten vid den 200 hektar stora egendomen drabbar också makarna Preiholt ekonomiskt.
– Tidigare hade vi utländska gästjägare som betalde för att få komma hit och jaga. Nu har rådjursstammen blivit så svag att de inte är intresserade längre, säger Walter Preiholt.