Rovdjursförslag får ljummet mottagande

Tidningarnas ledarskribenter var inte alls lika flitiga efter fredagens rovdjursproposition, som när Naturvårdsverket presenterade sina utredningar i vintras. Försiktigt positiva kan man sammanfatta kommentarerna.

Värmlands Folkblad tycker att förslaget från alliansregeringen verkar ha hamnat rätt. Tidningen menar att de flesta kan hitta något som är positivt, samtidigt som ingen är riktigt nöjd – typiska kännetecken på en bra kompromiss.
”Frågan är ändå om 210 vargar i hela landet verkligen är en livskraftig stam. Problemet är väl snarast att så många av dem har valt att bo i Värmland och Dalarna”, skriver tidningen.

Jägarna vinnare
Modigt är omdömet från Dalarnas Tidningars politiske redaktör, Christer Gruhs, som emellertid också slår fast att det bara finns en tydlig vinnare, nämligen landets jägarorganisationer.
”Jag gillar regeringens förslag, men inte reservationslöst. Jag är inte säker på att riksdagens delmål, som nu är uppfyllt, är underlag för annan jakt än skyddsjakt”, skriver Gruhs, som också är tveksam till inplanteringarna av varg.
Han tillägger:
”Regeringen hoppas förstås på något års lugn och ro kring rovdjurspolitiken. Alla partier i alliansen vill slippa rovdjursfrågan i valrörelsen nästa år.”

Bra balans
Norrbottens Kuriren tror inte missnöjet med rovdjurspolitiken är över. Tidningen konstaterar att för att kunna nå framåt måste båda sidor vara beredda att både ge och ta, och mycket till sådan god vilja har inte funnits hittills.
”Men miljöminister Andreas Carlgren har nu i alla fall en plan som på ett föredömligt sätt balanserar rovdjurspolitikens olika särintressen. Oavsett hur fortsättningen blir förtjänar han mycket beröm för sina ansträngningar att skapa ökad samling kring svenska rovdjur”, skriver tidningen.

Fel med decentralisering
Dalademokratens Göran Greider resonerar under rubriken ”Vargen har rättigheter” om förslaget att lägga över mer ansvar på länsstyrelserna. Det är fel, hävdar han och drar en parallell med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Ska den väga tyngre än vad en lokal makthavare anser i frågorna? undrar Greider, som skriver:
”De övergripande besluten om hur mycket varg vi ska ha och hur jakt på dem ska gå till, är en angelägenhet som gäller hela folket, inte bara människor i en viss landsända eller en viss trakt. Varför förmår vi inte lyfta oss till den insikten?”