Det är valår och i jägarkretsar pågår de politiska diskussionerna för fullt. På bland annat webben debatteras hur det går med exempelvis vargjakten om det blir regeringsskifte i höst. Jakt & Jägares Mikael Moilanen e-postade frågor till socialdemokraternas ordförande, Mona Sahlin. Hon låter partiets talesperson i frågor som rör rovdjurspolitiken, Helén Pettersson från Västerbotten, svara för partiets räkning.
Tyvärr har media gett en bild av en okontrollerad jakt. Jag vill gärna se utvärderingen som görs, men anser att jakten verkar ha varit väl genomförd efter de befintliga förutsättningarna. Vi ska inte heller glömma att det var den första jakten på varg på många år. Vi socialdemokrater har ställt oss bakom regeringens förslag till licensjakt eftersom vi anser att ett ökat lokalt inflytande och medbestämmande bör leda till en större förståelse och acceptans för rovdjuren och deras förvaltning.
• Hur ser du på de förändringar som framför allt tamdjursägare på landsbygden upplever i och med vargens inträde i den svenska faunan?
Vargen tillhör den svenska faunan och har gjort så sen istidens slut för 10 000 år sedan. Den har alltså inte ”inträtt” under senare år.
Däremot har debatten om vargens existens ökat i intensitet under de senaste decennierna, i takt med att stammen har ökat.
När vargen fridlystes i Sverige 1966 fanns endast ett fåtal djur kvar, troligen färre än tio.
Självklart har stammens ökning lett till fler konflikter, framförallt med tamdjursägare. Vissa har råkat riktigt illa ut, och de människor som får problem måste också kunna få hjälp och få höras i debatten. Sedan rätten att freda tamdjur förstärkts har möjligheterna förbättrats för de drabbade, men det är inte den enda lösningen. Möjlighet till skyddsjakt är en annan lösning, men jag tror också på ett förebyggande regionalt viltarbete med stängsel, information och ökad ersättning för viltskador. I vår budgetmotion från i höstas vill vi bibehålla de närmare 50 miljoner kronor i ersättning för viltskador som regeringen tar bort.
• Hur ska ni minska motsättningarna som vargen skapar?
Från socialdemokratisk sida har vi i många år arbetat på att försöka minska motsättningarna. Den rovdjurspolitik som vi gick till val på 2006 innebar en ökad regional förvaltning av rovdjuren. Våren 2006 tillsatte den socialdemokratiska miljöministern en rovdjursutredning där direktiven var tydliga: de konflikter som präglat den svenska rovdjurspolitiken i alltför många år måste upphöra.
• Vargforskaren Olof Liberg framhåller i en intervju, gjord av mig, att det svenska ”vargbältet” kommer att förbli ungefär som det är. Vargarna kommer alltså huvudsakligen att finnas i Mellansverige. Vad är din kommentar till det?
Det vore naturligtvis önskvärt om vargen spred sig mer jämt över delar av landet och inte samlades i kluster i till exempel Värmland. Många vargar inom ett område skapar problem. Det är därför vi har arbetat för en regional förvaltning.
• Hur ska samhället klara eftersök på skadade djur, lidande älgar, vildsvin och rådjur men också björnar, när det inte längre går att släppa löshundar i vargområdena i Sverige?
Eftersökningen av skadade djur (från trafikolyckor och från vådaskutningar) är en oerhört viktig del av viltvården.
Att jakthundar rivs av varg eller björn är alltid tragiskt, de är dyrbara djur för ägarna, såväl ekonomiskt som känslomässigt. När det gäller eftersökshundar ligger det också många års träning och hårt arbete bakom, och jag har full förståelse för problemet. Det är också ett problem som har diskuterats för lite, både i utredning och proposition. Här kommer att behövas fler diskussioner med de berörda, även om de flesta eftersök sker med kopplade hundar.
• Blir det årlig licensjakt på varg med s-v-mp i regeringsställning?
Nu är det viktigt att utvärdera årets licensjakt och se vilka effekter den har givit, på vargstammen och på acceptansen för varg. Vi ser i dagsläget ingen anledning att ändra vår nuvarande inställning.
• Hur tänker du dig att vargstammen ska se ut i framtiden, och hur ska den förvaltas?
Vi vill skapa en långsiktig vargstrategi som sträcker sig till 2029. Vi vill underlätta för den naturliga invandringen och ge den mer tid. Vi vill genomföra delutvärderingar 2015 och 2021 och en slutlig bedömning 2029. Fram till dess bör etappmålet om 200 vargar ligga kvar. Denna långsiktiga strategi förutsätter, som jag tidigare sagt, en fungerande regional förvaltning med möjlighet till skyddsjakt men också kontrollerad licensjakt på varg i områden med särskilt stora problem.
Den borgerliga regeringen har mer bråttom. Enligt regeringens politik måste inplantering av varg starta redan nästa år för att det ska finnas en rimlig chans för vargarna att föröka sig till 2012 då regeringens utvärdering ska vara klar. Hur ska det gå till att plantera in 20 vargar på två-tre år? Vi säger nej till att importera östeuropeiska vargar för att stärka vargstammens genetiska status. Det skapar inte förtroende för rovdjurspolitiken. Vi vill avvakta hur invandringen utvecklar sig under en 20-årsperiod, fram till 2029, och kan möjligen tänka oss att flytta vargar som redan finns i landet, som en allra sista utväg. Under den här 20-årsperioden fryses etappmålet på 200 vargar. Däremot säger vi att man i de enskilda regionerna har rätt att besluta om högre vargstammar än Naturvårdsverkets miniminivåer.
• Varför ska vargen, den varg som finns i stammar uppemot 50 000 individer i Ryssland, återinföras i Sverige?
Som sagt, vargen återinförs inte. Den har alltid funnits här. Jag anser att den ska få förbli ett naturligt inslag i de svenska skogarna, kontrollerad genom en regional förvaltning och i samråd med de människor som också bor där.
• Hur viktig är vargfrågan för dig vid en eventuell regeringsbildning? Vad händer om mp och v gör vargen till en kabinettsfråga?
Vargfrågan är viktig. Vi måste ta hänsyn till och respektera människors oro i ”vargabygder” samtidigt som vi måste erkänna vargens berättigade existens i våra skogar. Det är, som jag har markerat tidigare, en svår balansgång. Den balansgången inser också miljöpartiet och vänstern. Vi kommer att kunna hantera den här frågan i regeringsställning.