I vägledningen skriver länsstyrelsen kring åteljakt och utfodring att en åtel inte bör anläggas närmare än 200 meter från allmän väg, åkermark, ägogräns, tätort eller golfbanor, fotbollsplaner eller likande anläggningar. Det kan innebära att de tar dagvila i närheten och kan öka risken för trafikolyckor eller skador i närområdet.
Detta håller inte JRF med om, utan tycker att en åtel bör kunna ligga närmare än 200 meter från en allmän väg, så länge det inte handlar om större vägar eller vägar med hög hastighet.
”Väl fungerande åtlar är ett av de viktigaste redskapen för att begränsa vildsvinsstammen samt begränsa dess skador om åteln ligger på en lämplig plats. Till exempel om det inte finns andra lämpliga platser att lägga vildsvinsåteln eller om åteln har legat på samma ställe under en längre tid och därför är väl inarbetad i vildsvinens födosök. Risken om regelverket är för kategoriskt i detta hänseende är att möjligheterna att beskatta vildsvinsstammen minskar och att vildsvinsstammen därför kan öka till täta stammar”, skriver JRF i remissvaret.
Vildsvinsjakt kräver inte samverkan”
Länsstyrelsen i Västmanland i skriver i vägledningen att vildsvinsförvaltning kräver att de får jagas över större områden med omkringliggande mark, antingen som gemensamhetsjakt eller att upplåten mark får avdrivas.
På detta svarar JRF: ”Det är fel att säga att förvaltning av vildsvin kräver större områden. Snarare är det så att en aktiv förvaltning av vildsvin över flera mindre marker kan vara väldigt effektiv om målet är att minska populationen. Att kräva av en jakträttsinnehavare att denne ska upplåta sin mark för avdrivning av intilliggande jaktlag är en allt för stor inskränkning i nyttjanderätten.”
”Bristande samverkan inte skäl till uppsägning”
När det gäller avtal och rätten att säga upp dem, skriver länsstyrelsen i vägledningen att en orsak till uppsägning av avtal kan vara motarbetande av jaktlig samverkan.
Detta tycker JRF är fel, och formulerar sig så här:
”Det är ofta att föredra att samverka jaktligt med omkringliggande marker. Dock kan sådan samverkan av olika anledningar inte alltid genomföras till exempel som en följd av att omkringliggande marker bedriver en annan typ av jakt eller att samverkan av någon annan anledning är olämplig. Det är därför fel att bristande samverkan kan leda till uppsägning av kontraktet.”
”Jakt på kommunal mark ska inte kosta för mycket”
I övrigt anser JRF att kommuner inte ska kunna ta ut för dyra arrenden, och på så sätt ”sko sig” på jägare.
”I och med övriga pålagor som kommunen lägger på nyttjanderättshavarna och de krav som ställs på dem bör kommunerna alltid sträva efter att ha priser som långt understiger de priser som privata markägare tar ut.
Att jaga på kommunal, tätortsnära, mark ställer som remissen anger höga krav på jägarna. Markens attraktivitet eftersom den ofta ligger nära jägarna måste också vägas mot inskränkningen som det medger med ett omfattande friluftsliv och stora störningar av viltet. Denna inskränkning är för det mesta inte ringa och bör därför reflekteras i priset”, skriver JRF i remissvaret till länsstyrelsen i Västmanland