Vem är boven? Nu kan forskarna inte bara avgöra vilket djur som ätit på tallen, utan till och med vilken individ som varit framme.
Foto: Dan Törnström Vem är boven? Nu kan forskarna inte bara avgöra vilket djur som ätit på tallen, utan till och med vilken individ som varit framme.

Saliven ger svar på kvistig fråga

Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå är världsledande på att DNA-analysera saliv från betade träd. Förhoppningsvis kan man nu skingra dimmorna kring en rad gamla frågor i viltförvaltningen: Vilka djur har betat på trädet – och vad styr valet av bete?

Metoden att analysera saliv på träd är troligen världsunik. Nu kan man klippa av en betad tallkvist och få svar på vem eller vad som kalasat på trädet de senaste fem månaderna.
– Vi håller på att uppgradera vårt laboratorium och räknar med att kunna analysera ännu äldre betningar – kanske uppåt ett år gamla, säger Göran Spong, forskarassistent vid SLU:s avdelning Vilt, Fiske och Miljö.
Han bekräftar att den nya DNA-tekniken är revolutionerande. En mängd forskningsprojekt är redan igång vid SLU och han nämner en rad klassiska frågor som skogbruket, jägare, markägare och många andra brottats med i många år.

Mysterier kan lösas
– Plötsligt kan vi få ett bestämt svar vem som knipsat toppen på en tall eller gran, vilket inte har varit helt lätt i viltrika marker med flera arter klövdjur. På sikt räknar vi till och med att kunna individbestämma djuren, berättar Göran Spong.
Det kanske bara är enda älg som gjort samtliga barkgnag i en ungskog. Kanske förändrar älgarna sina matvanor om det är mycket hjort på markerna. Finns det granspecialister bland älgarna? Äter kor på ett annat sätt än tjurar?
Och så vidare… Frågor som stötts och blötts i decennier och där åsikterna ofta varit lika många som debattörerna.
– Vi kommer att befästa och bekräfta en del forskning – och vi kommer att få helt nya svar och kunskaper, säger Göran Spong.

Första försöken på djurparksnivå
Att det tar tid att utveckla den här typen av DNA-teknik illustreras väl av arbetet vid SLU i Umeå. Inledningsvis – för två år sedan – var man tvungen att ta reda på hur länge DNA-spåren finns kvar på en växt i det fria, utsatt för sol och regn. De första försöken skedde i princip på ”djurparksnivå” som Göran uttrycker det.
– Vi testade helt enkelt med material där vi visste när betningen skett och av vilket djur. Vi prövade med en mängd barr- och lövträd, till och med bärris. Numera kan vi få DNA från 80 procent av proverna.

Fotnot: SLU i Umeå använde i vintras sin teknik och gjorde analyserna för att hjälpa Statens Kriminaltekniska Laboratorium att lösa en mordgåta. Polisen misstänkte att en man mördat sin hustru i Lofthammar 2008. Spåren tydde på att hon blivit ihjälslagen i skogen. I november förra året kom det överraskande beskedet att saliv på kvinnans kläder kom från en älg. Mannen friades från misstankar.