Det var sent på fredagseftermiddagen som Naturvårdsverket meddelade att man inlett arbetet för att snabbt flytta en rysk varg från renskötselområdet i Jämtland till Mellansverige. De berörda länsstyrelserna har tillfrågats om lämpliga platser och Örebro län förs fram som ett alternativ.
I Örebro kallades viltvårdsdelegationens ledamöter till ett ”informationsmöte” via telefon, där landshövdingen och ordförande, Rose-Marie Frebran, berättade om planerna.
Fall för skyddsjakt
I grunden rör saken ett skyddsjaktsärende, eftersom vargen dräpt renar. Det handlar om en invandrare från Ryssland och därför bedöms den som genetiskt värdefull. Naturvårdsverket nu vill lösa problemet för samerna genom att ge vargen skjuts till Mellansverige. Samtidigt blir den ett viktigt genetiskt tillskott till den svenska vargstammen
– Vi har bara framhållit att Kilsbergen i Örebro län är ett lämpligt område. Beslutet måste tas av Naturvårdsverket, säger landshövding Rose-Marie Frebran.
Hon har förståelse för att ärendet är brådskande.
– Vi vill inte låta en sådan här chans gå oss ur händerna. Det skulle ge våldsam kritik om vargen istället blev skjuten, säger Frebran.
Enligt Svenska rovdjursföreningens webbsida kan det bli aktuellt att flytta två vargar. I det aktuella området i Jämtland finns dels en tik som är avkomma till ryske invandraren i reviret Kynna 2 i Norge, dels en ”äkta” rysk invandrare.
Olagligt i januari
Så sent som i mitten av januari avlivades helbrodern till Kynnatiken av länsstyrelsen, från helikopter. Länsstyrelsen skrev i ett pressmeddelande att man hellre hade velat flytta vargen söderut.
Anledningen till att det istället blev avlivning, ska enligt länsstyrelsen i Jämtland ha berott på att gällande lagstiftning inte tillåter flytt av varg.
Nu är dock förberedelsearbetet i full gång för en flytt, och inom en vecka hoppas Naturvårdsverket att vargen eller vargarna kan sövas, flyttas och släppas ut i Mellansverige.
Två år på två dagar
Gudrun Haglund Eriksson är ordförande i Fåravelsföreningen i Örebro och representerar lokalt näringsliv och turism i viltvårdsdelegationen. Hon är kritiskt till brådskan i ärendet.
– Vi har tagit beslut om att förstärka vargstammen genetiskt och det står jag fast vid, men det här går alldeles för fort. En process som skulle ta två år ska nu genomföras på två dagar. Jag är också fundersam till om det kan vara en bra idé att ta vargar som gett sig på renarna. Vad säger att de inte börjar ta får här, säger Gudrun Haglund Eriksson.
Hon befarar att det blir svårt att få skyddsjakt på en sådan här varg, om det skulle visa sig att den koncentrerar sig på tamdjur.
300 000 kronor för stängsel
– Vi har ett aktuellt fall i Ervalla där en varg visat sig alldeles vid fårhagarna. Den djurägaren har 1 500 får och har hittills nekats bidrag till rovdjusstängsel – med hänvisning till att det inte finns någon varg i området, säger Gudrun Haglund Eriksson.
LRF:s representant i viltvårdsdelegationen, Håkan Rohdén, har också varit i kontakt med fårägaren i Ervalla.
– I deras fall handlar det om att stängsla in en mil beteshagar. Själva måste de satsa 300 000 kronor i initialskedet, plus arbetet med uppsättning och underhåll av stängslet. Jag tycker inte att det är rimligt att enskilda näringsidkare ska drabbas på det sättet, säger Håkan Rodhén.
Demokratiskt?
Han anser också att processen går alldeles för fort och att de demokratiska metoderna är tveksamma.
– Tanken var ju att vi skulle få gott om tid på oss för att kunna planera och förankra det här på bästa möjliga sätt. Nu ska det genomföras på bara några dagar – och vi får inte ens besluta i ärendet, utan får bara information vid ett telefonmöte. Min upplevelse är att regeringen är så oerhört stressad av uppvaktningen från EU, att man nu hastar igenom en flytt. Det är sorgligt, säger Håkan Rohdén.
Både Gudrun Haglund Eriksson och Håkan Rohdén tycker att vargen måste vara spridd i hela landet.
– Även i renskötselområdet. Vi kan inte ha alla vargar här i Mellansverige, säger Gudrun Haglund Eriksson.
Fruktansvärt upprörd
Skogsnäringens och Mellanskogs representant i viltvårdsdelegationen, Kolbjörn Kindströmer, säger sig vara fruktansvärt upprörd över hur vargflytten ser ut att genomföras. Han håller med om allt som Gudrun Haglund Eriksson och Håkan Rohdén säger, men trycker också ytterligare på demokratifrågan:
– Vi blir fullständigt överkörda och hinner inte ens tala med berörda markägare. Det här gör att människor ute i bygderna kommer att tappa förtroendet för viltvårdsdelegationerna helt. Och det sker strax innan vi ska jobba med mycket stora och viktiga frågor, exempelvis den nya älgförvaltningen.
”Hon borde stå upp…”
Kolbjörn Kindströmer tycker att landshövding Rose-Marie Frebran agerar ryggradslöst gentemot regeringen och naturvårdsverket.
– När man drar igång ett så här odemokratiskt projekt borde hon våga stå upp och säga att det är fel. Vi har planer på att bjuda in tunga politiker till ett möte, där vi får diskutera igenom saken och visa vad som håller på att hända här, säger Kolbjörn Kindströmer.
Anki Bergqvist är Jägareförbundets representant i delegationen och tycker att det är som att välja mellan pest och kolera.
– Jag pratade med företrädare inom Jägareförbundet, bland annat rovdjursexpert Gunnar Glöersen, och vi kom fram till att vi i princip sagt ja till det här redan. Jag är inte förtjust, men alternativet, att inte ha någon jakt och kanske 1 000 vargar, känns värre, säger Anki Bergqvist.
Vargflock som försvann
Vad är Kilsbergen för plats då? Jo, det sträcker sig från Karlskoga och nästan upp till Nora. Där finns två gigantiska skjutbanor, en militär och en som Bofors använder för skjutning med kanon.
– Där fanns vargar som födde flera kullar. Men i dag är de försvunna och allt vi vet är att de inte skjutits legalt eller blivit ihjälkörda av bilar, säger vargforskaren Olof Liberg.
Han minns det här området speciellt, eftersom det var mycket krångligt att märka vargarna i området när de befann sig på skjutfältet.
– Det är låsta bommar överallt. Och man kan inte gå hur som helst i terrängen, eftersom det ligger blindgångare lite här och där, säger Liberg.
Andra gången gillt
Sverige har inga vidare erfarenheter av att flytta varg. Den varg som på 1980-talet flyttades från Skåne till Dalarna, började omedelbart gå söderut igen och sköts till sist i Halland.
– Det är andra förutsättningar i dag. När Skånevargen var på vandring och sökte en partner fanns det nästan inga vargar i Sverige. Den här vargen kommer att stöta på andra vargar snabbt. Det är möjligt att den rör sig lite i omgivningen och kollar området, men den kan naturligtvis också trivas alldeles utmärkt i Kilsbergen. Men först får vi se om länsstyrelsen i Jämtland får tag i vargen, säger Olof Liberg.
Forskarna tror att den ”äkta” invandraren är en tik, men de är inte helt säkra, eftersom genen som indikerar honkön kan vara lurig upptäcka.