Det var vid 07.30-tiden i tisdags morse som makarna Rudolf och Anita Eriksson släppte ut sin 23-åriga katt Skrållan i villaområdet i Älvdalens kyrkby. Rudolf tog en dusch men avbröts när Siv kom rusande och berättade att ett lodjur tagit Skrållan.
– Hon hörde väldiga ångestskrik från gården och sprang ut. Då låg lodjuret på Skrållan. Det tog några minuter för mig att klä på mig, men när jag kom ut låg både Skrållan och lodjuret kvar, berättar Rudolf Eriksson.
Lon låg på katten
Lon låg på katten, som blödde från huvudet, men gjorde ingen ansats att flytta sig eller släppa katten. Då hämtade Rudolf en piasavakvast som han puttade på lon med.
– Den reagerade överhuvudtaget inte, utan låg bara kvar och tryckte, berättar Rudolf.
Under tiden blev polisen i Falun uppringd i ärendet.
Vakthavande befäl, Göran Lekander, ringde i sin tur eftersöksjägaren Tomas Dahlqvist i Särna.
”Borde avlivas”
– Han sa att lodjuret inte uppträdde normalt, att det måste vara sjukt på något sätt och borde avlivas, berättar polisman Göran Lekander.
Under samtalets gång kom dock besked om att lon gett sig iväg med Skrållan hängandes i munnen. Då blåstes saken av polisiärt och blev istället ett ärende för länsstyrelsens viltförvaltningsavdelning. Där bedömde man inte att det fanns belägg för att lodjuret agerat märkvärdigt oskyggt.
Lodjur på trappan
På torsdag kväll inträffade nästa lodjursincident i Älvdalens kyrkby, bara några hundra meter från Rudolf och Anita Erikssons hem. Grannen Siv Adolfsson skulle gå ut på gårdsplanen för att sätta i en motorvärmarsladd.
– Det gick tungt när jag skulle öppna dörren. Jag tog i lite extra och då trillade ett lodjur ned från trappan. Det hade legat med ryggen mot dörren. Jag gick alldeles bakom det, men det flydde inte. Till slut gick det in under min veranda, berättar Siv Adolfsson.
Bakbenet av
Då beslöt polisen att tillkalla eftersöksjägaren Tomas Dalqvist för avlivning.
– Jag stack in en pinne under verandan och då högg lon i den. Men det märktes att hon inte hade någon riktig gnista utan var rejält medtagen. Jag släppte hundarna och kunde skjuta henne på platsen, berättar Tomas Dahlqvist.
Det visade sig att höger bakben var helt av på lon. Tomas Dahlqvist bedömer också att hon var kraftigt avmagrad.
”Märkligt av länsstyrelsen”
– Jag tycker att det är märkligt av länsstyrelsen att inte ta beslut om avlivning direkt efter första händelsen. Så där uppträder inte ett normalt lodjur. Det handlar ändå om ett ganska skarpt rovdjur. Dessutom talas det alltid om att vi människor har ansvar för att förkorta djurs lidande, säger Tomas Dahlqvist.
Även polisman Göran Lekander är fundersam kring länsstyrelsens hantering av ärendet.
– Om ett djur uppträder på det här sättet, så måste det vara sjukt och bör väl avlivas. Men det verkar vara en het potatis, det här med rovdjur, säger Göran Lekander.
”Vi fick ingen ansökan”
Anki Alfredéen, rovdjurshandläggare, vid länsstyrelsen i Dalarna, tycker att hon och kollegorna agerat korrekt.
– Vi hade inga signaler på att det här lodjuret uppträtt onormalt oskyggt. Att någon skulle ha puttat på det med en kvast, det hade vi ingen uppgift om. Dessutom kan vi inte fatta beslut om att det ska skjutas utan att det först kommer in en ansökan från någon. Vi fick ingen ansökan, säger Anki Alfredéen.
• Men nu har ett svårt skadat lodjur avlivats bara några hundra meter från attacken mot Skrållan. Borde ni inte ha ingripit och förkortat djurets lidande?
– Det där blir bara spekulationer, vi vet inte ens om det rör sig om samma lodjur, svarar Alfreéen.
”I slutfasen av livet”
Viltforskaren Olof Liberg vill inte bedöma hur kollegorna på länsstyrelsen i Dalarna hanterat saken. Men Libergs uppfattning är att det handlar om ett onormalt beteende, om ett lodjur inte går undan trots att man puttar på det med en kvast.
– Det låter som det handlar om ett djur som befinner sig i slutfasen av livet. Är bakbenet helt av klarar det inte av att jaga. Då blir det till sist så utsvultet att det sannolikt blir lite groggy och förlorar skyggheten för människor. Jag skulle ha skickat dit en naturbevakare för att utreda händelsen ordentligt. Man vill ju inte ha på sitt ansvar att den börjat jaga bland husen, säger Olof Liberg.
Skrållan överlevde
I de första rapporterna i lokalmedia slutade historien sorgligt för 23-åriga Skrållan, hon försvann i lons käftar. Det syntes på spår i snön att lon släpat på henne.
Men någonstans efter vägen tappade lon den gamla huskatten. För Skrållan lever fortfarande.
– Två småpojkar hittade henne bakom en dörr som stod lutad mot ett uthus. Hon satt och gömde sig. Nu har vi fått henne att äta lite, men hon är inte riktigt närvarande utan ser alldeles matt ut på ögonen, berättar Rudolf Eriksson.