Vargen sövdes i Gällivare, kördes med flygplan till Dala Airport i Borlänge och sedan med bil till sydöstra Dalarna. Naturvårdsverket fick veckan före släppet nej från flera jakträttsinnehavare. Men mellan Fors och Garpenberg finns en markägare som sa ja.
Han och familjen äger sammanlagt 1 400 hektar som till största delen hänger samman i området. I just jaktlaget där vargen släpptes äger markägaren omkring 700 av 947 hektar.
En person tillfrågad
Riksdagen ändrade lagen så att det är möjligt för samhället att flytta vargar. Reglerna anger att markägare och jakträttsinnehavare ska vara tillfrågade.
Men i området där vargen släpptes informerades ingen annan än den markägare som sa ja, varken andra markägare, jakträttsinnehavare eller människor som bedriver tamdjursppfödning.
Inte ens jaktledaren i det aktuella jaktlaget fick någon information.
– Det är åt helvete att vi inte ens får veta någonting. Det är ju inte bara en människa som berörs av ett sådant här beslut, säger jaktledaren.
Jan Henriksson, ordförande i älgskötselområdet, är också mycket kritisk.
– Grundproblemet är att man överhuvudtaget flyttar varg till ett län som har det största rovdjurstrycket i landet. Nu har vi ännu ingen fast varg just i den här lilla delen av länet – och då försöker samhället fylla igen den luckan också, säger Jan Henriksson.
Inte så Naturvårdsverket planerat
Att erfarenhet från släpp i USA visar att vargar rör sig i snitt 90 kilometer efter flytt, spelar ingen roll, enligt Jan Henriksson.
– Det var inte den planen Naturvårdsverket hade, att den skulle knalla tillbaka till Norrbotten igen. Man ville nog ha den här i området någonstans, säger Jan Henriksson.
Holger Olsson driver fåravel i närheten av utsläppsplatsen och är även han starkt kritisk.
– Jag kunde väl åtminstone ha fått ett besked, så att jag kunde ha hållit extra koll på fåren. Den var ju kvar här i alla fall ett par dygn, säger Holger Olsson.
Genetiken gjorde det bråttom
Jan Henriksson undrar hur samhället kan genomföra utplantering av varg på ett så pass litet område, som 1 400 hektar är i sammanhanget.
– Våra riktlinjer är att vargar ska flyttas till större marker, helst statliga. Vi fick nej av jakträttsinnehavare på statliga marker och då ”högg” vi på en stor privat markägare. Läget var akut, eftersom det fanns ett skyddsjaktbeslut på en varg som bedöms som genetiskt viktig för den svenska vargstammen. Det fanns inte heller tid att hålla informationsmöte i området, säger Helene Lindahl Vik vid Naturvårdsverket.
Den markägare allt handlar om framhåller att han ålades sekretess och inte fick säga någonting till andra människor i närområdet. Han är själv kritisk till att han blivit aktör i en så infekterad fråga.
Ofrivillig centralperson
– Jag sa ja eftersom en rad organisationer slutit avtal med staten om flytt av vargar. Jag tycker att avtal är till för att hållas. Men jag tycker att det är helt orimligt att en enskild privatperson plötsligt ska få det här ansvaret i knät. Hade jag sagt nej hade jag fått kritik för det – och nu får jag kritik för att jag sa ja. Jag har bosatt mig här för att ha de lugnt och skönt och plötsligt blir jag centralperson i en nationell fråga, säger Markägaren.
Han anser att Naturvårdsverket måste se över reglerna och bara tillåta utplantering på stora statliga egendomar. Enskilda markägare måste hållas utanför konflikten, menar han.
Gillar inte vargkoncentrationen
– Jag har fått ungefär lika många positiva som negativa reaktioner och det tror jag speglar läget ganska bra här i närområdet. Jag tycker själv att det är fel att vargar och rovdjur ska vara så starkt koncentrerade till Dalarna, men nu har vi kommit överens om vargflytt och då måste vi stå för den uppgörelsen, säger markägaren.
• Är du inte rädd för att du hjälper till att cementera ett system där samhället måste fortsätta flytta in vargar söder om renskötselområdet?
– Det är jag kritisk emot, att några hundra renägare ska ha halva landet fredat från vargar. Där tycker jag att det är viktigt att demokratin fungerar och att människor kan skapa opinion. Men nu var beslutet att varg skulle planteras ut och därför sa jag ja, säger markägaren.