Den japanska huvudön Honshu är ungefär hälften så stor som Sverige och har en befolkningstäthet på 452 personer per kvadratkilometer. Att Japan är tätbefolkat är välkänt. Mindre känt är emellertid att Honshu även har en, i europeiska mått, stark björnstam. Ön hyser uppskattningsvis omkring 10 000 asiatiska svartbjörnar.
För att anlägga ett svenskt perspektiv på det hela kan man jämföra med de 3 000–4 000 svenska brunbjörnarna, på en dubbelt så stor yta och med en tjugondel så stor befolkningstäthet (23 personer/km2). Den asiatiska svartbjörnen anses dessutom vara aggressiv och mer benägen än brunbjörnen att attackera människor.
Osäkra uppgifter
Uppgifterna om björnstammens storlek är omdiskuterad. Det internetbaserade uppslagsverket Wikipedia anger (också här med reservationer för osäkerheten) mellan 8 000 och 14 000 björnar. Det mesta tyder dessutom på att stammen
krymper.
År 2006 dödades det officiellt 4 340 svartbjörnar i Japan och chefen för Hiroshima-provinsens björnforskningsinstitut, Kazuhiko Maita, bedömer att det var ett kraftigt bakslag för de japanska svartbjörnarna. I värsta fall kan nära 60 procent av den totala björnpopulationen ha dödats, bedömer han.
Naturliga skogar borta
Men jakten är inte nödvändigtvis det grundläggande problemet för Japans svartbjörnar, utan i hög grad ett resultat av miljöförändringar. Maita och hans kolleger stötte först på problemet i arbetet med att radiomärka björnar.
– Vi satte ut fällor i bergområden, men lyckades bara fånga några få björnar. Det visade sig att vi kunde fånga fler björnar närmare byar och befolkade områden än djupt inne i bergens skogsområden, berättar Maita.
– Det var då jag insåg att det nästan inte fanns björnar i skogarna längre.
Ingen mat i trädplanteringar
Forskarna hade i själva verket upptäckt effekten av det hårt drivna skogsbruket i Japan.
Trots att Japan och speciellt Honshu tillhör världens mest tätbefolkade och urbaniserade områden i världen består hela två tredjedelar av skogsmark. Men det är inte längre naturliga skogar. Hög efterfrågan på timmer har gjort att 41 procent av de japanska skogsmarkerna numera är plantager med japansk ceder och cypress.
Dessa skogsplantager producerar helt enkelt inte mat till björnarna – som i likhet med de svenska brunbjörnarna i huvudsak är vegetarianer. Basfödan är bär, insekter, ollon och andra vegetabilier. Sammantaget betyder det att björnarna drivs närmare bebyggelse, där det fortfarande finns variation i landskapet och mat, varpå också konflikterna med människorna ökar, sammtidigt som björnarna exponeras för jakt.
Ökad skydd av skogarna
Att den japanska svartbjörnen över huvud taget överlevt i Japan till modern tid bedöms bero på den i hög grad svårtillgängliga bergterrängen. Det finns inga nationalparker men trots det har delar av landet förblivit glest befolkade där viltet har kunnat leva relativt ostört.
– Vi behöver återskapa de naturliga livsmiljöerna, anser Mariko Moriyama, en av grundarna till naturvårdsorganisationen Bear and Forest Assosciation.
Hon förespråkar skydd de otillgängliga bergområdena från mänsklig påverkan och hon vill begränsa skogsplantagerna till 30 procent av låglandsområdena.
Törst efter timmer
I den andra vågskålen ligger Japans omättliga törst efter timmer. I dag är behovet 100 miljoner kubikmeter, varav 80 procent importeras. Man uppskattar också att en betydande del av virkesimporten (ungefär en femtedel) kommer från olagliga avverkningar i Indonesien, Malaysia och Ryssland.
Många – även de som jobbar för att skydda den japanska björnstammen – inser svårigheterna och konflikterna, samt noterar det faktum att det i stort sett inte finns några naturliga skogar kvar att skydda.
Därför handlar mycket av diskussionen om hur man kan kombinera skogsbruk och naturskydd. Till exempel med större inblandning av ollonbärande och bredbladiga trädslag, samt att man undviker underröjningar och låter andra växter och träd leva i trädplanteringarna.
Frågan återstår alltså: Har den den asiatiska svartbjörnens en framtid i världens kanske mest urbaniserade land?
Fotnot: Artikeln bygger på ett reportage av frilansjournalisten Winifred Bird, som skriver om miljfrågor för Japan Times, Japan Journal och andra tidningar.