Längre ned på Jakt & Jägares webbsajt finns den första artikeln som skrevs efter utslaget i Högsta domstolen. Åke Puranen och föreningen i Kuivakangas är besvikna över hur åklagaren i målet hanterade processen.
– Åklagaren vägrade ta upp frågan om överskjutning i hovrätten. Och det gjorde att frågan om jaktbrott aldrig kom att prövas fullt ut. Fem i tolv kom Högsta domstolen på att föreningen inte har rätt att överklaga och ångrade sitt ja till prövningstillstånd. Generande. Vi kommer att kräva skadestånd av staten, via justitiekanslern för att åklagaren saboterade målet, säger Åke Puranen.
Håkan Önneholm och nio andra markägare gick ut på egen hand och jagade älg på marker de ägde eller arrenderade, sammanlagt cirka 2 800 hektar. De rapporterade alla älgar de fällt. Samtidigt fällde viltvårdsområdet hela tilldelningen och resultatet blev överskjutning.
– Det handlar om stämmobeslut, om fördelningen av älgarna, som vunnit laga kraft, säger Åke Puranen.
– De har vägrat rapportera slaktplatserna. På det här sättet har de haft möjlighet att säga att de skjutit 21 älgar första dagen, och sedan har de kunnat gå och skjuta älg efter älg hela jakten, säger Åke Puranen.
Håkan Önneholm framhåller att han och de övriga jaktkompisarna skjutit sin del av tilldelningen ganska tidigt, så mycket markarealen medger. Det är alltså föreningen som stått för överskjutningen.
Åke Puranen lutar sig på lagen att viltvårdsområden och gemensamhetsjakt på älg är tvingande. Han menar också att det är staten som äger älgarna som sedan delas ut i licenser.
I det här fallet menar Puranen att Önneholm och hans jaktkompisar har brutit mot stadgarnas bestämmelser om gemensamhetsjakt. Puranen anser att stadgarna är ett bindande avtal mellan föreningen och medlemmarna, och att bryta mot det innebär avtalsbrott.
Så du menar alltså att Håkan Önneholm stulit älgarna på sin egen mark?
– Om han inte blir dömd för avtalsbrott eller stöld blir följden att alla markägare kan gå ut och jaga på sina egna marker hur som helst, oavsett vad föreningen har beslutat. Det blir anarki. En som äger tio hektar kräver att han ska ha ett baklår och så vidare. Hur ska han jaga det baklåret? undrar Åke Puranen.
Håkan Önneholm verkar ta det hela med ro.
– De är desperata i viltvårdsområdesföreningen nu. Hur ska jag kunna stjäla någonting som jag äger och som jag inte överlåtit åt någon annan? Det är bra att den här processen körs i botten, säger Håkan Önneholm.