Det var söndagen de andra 2 oktober 2005 som två bilar stannade till vid Anders Axfeldts jaktkompis, Sören Mood, i Kärrgruvan i Norberg. Personerna i bilarna berättade att de kom från Grimsö viltforskningsstation, alltså en del av Sveriges lantbruksuniversitet.
– Det var tre grönklädda personer, en kvinna och två män. De hade pejlingsutrustning med sig och sa att de hade ett skadat lodjur inne på ett inhängnat rasområde. De sa att de spårat lodjuret från Knallasbenning och undrade om de kunde åka in genom någon öppning i staketet, berättar Sören Mood, som också var jakträttsinnehavare på marken.
Visste ingenting
På måndagsmorgonen kunde Anders Axfeldt och Sören Mood läsa i Fagersta-Posten att det skadade lodjuret avlivats, att polisen gett jakträttsinnehavaren tillstånd att avliva lodjuret. Men det är inte sant – jakträttsinnehavarna visste ingenting.
– Vi ringde polisen och frågade hur det kunde stå så i tidningen. ”Man ska inte tro allt man läser i tidningen”, var det enda svar jag fick, berättar Anders Axfeldt.
Fick en kopia av en bild
Han kunde inte sluta grubbla på saken och när han några år senare deltog på en föreläsning om rovdjur på Viltskadecenter, frågade han om händelsen.
– Det blev dödstyst i lokalen, jag fick inget svar. När jag frågat för tredje gången kom det en kvinna och gav mig en fotostatkopia av en bild på lodjuret, berättar Anders Axfeldt.
Bilden föreställer det sändarförsedda lodjuret, som helt saknade höger framtass.
Minns inte
Anders Axfeldt fick en känsla av att kvinnan som gett honom bilden var chef på Viltskadecenter. Det skulle i så fall vara Inga Ängsteg.
– Det kan ha hänt men jag har inget minne av det, säger Inga Ängsteg.
Henrik Andrén är enhetschef på Grimsö viltforskningsstation och han plockar fram uppgifter om lodjuret.
Lodjurshanne som kallades Job
– Det var en lodjurshanne som kallades Job och var märkt i Smedjebacken. En lodjursspårare såg att den haltade och då sövdes lodjuret. Efter kontakt med polisen avlivades det, säger Henrik Andrén.
• I flera fall med skadade vargar har beskedet från Viltskadecenter och Grimsö varit att ni inte avlivar skadade djur. Varför blev det så i det här fallet?
– I och med att lodjuret var märkt med pejlhalsband betraktades det som ett försöksdjur. Då är det vår skyldighet att avliva djuret om det är svårt skadat, svarar Henrik Andrén.
Vill att man informerar
Riksviltvårdskonsulenten vid Jägarnas Riksförbund, Ulf Kallin, framhåller att samhället har rätt att eftersöka och avliva skadade djur, även på annans mark.
– Men från förbundets sida vill vi att man informerar jakträttsinnehavarna och gärna låter dem delta i jakten. Är det under jaktsäsong kan det uppstå farliga situationer när det kommer människor som spårar skadat vilt utan att jägarna i området känner till det, säger Ulf Kallin.