Anna Palmé visar i en ny avhandling att inplanteringarna paradoxalt nog kan leda till att mångfalden minskar och att naturliga bestånd kan hotas av åtgärderna. De utsatta arterna tränger i vissa fall undan det naturliga bestånden och de kan hybridisera, alltså blanda sig med de naturliga bestånden – som slutligen blir genetiskt utarmade.
– Fast den kanske mest grundläggande slutsatsen av min avhandling är att vi vet väldigt lite om de omvälvande förändringarna i naturen som orsakas av de både långvariga och omfattande inplanteringarna. Det behövs helt enkelt mer forskning kring detta, säger hon.
Fiskevård kan bli vanvård
Inom exempelvis fiskevården har de farhågor som Anna Palmé ger uttryck för i sin avhandling diskuterats länge. Vilda och naturliga fiskbestånd trängs undan av utsatta fisk, som många gånger inte alls hör hemma i vattnen. Ett exempel är den finska Konevesiöringen som satts ut i stora mängder runt om i Sverige.
Men problemet gäller också inom väldigt små geografiska områden.
Öring kan uppvisa stora genetiska skillnader även lokalt. Till och med en liten fjällsjö på något tiotals hektar kan ha två kraftigt åtskilda öringsbestånd som inte blandar sig med varandra.
Stora lokala skillnader
Samma sak gäller även andra fiskarter, som gädda, där de genetiska skillnaderna mellan två havsvikar kan vara betydande. Detta kan i sin tur ha stor betydelse vid fiskevårdsåtgärder och när man utnyttjar naturresursen.
– I Danmark har man exempelvis regler som säger att utsättningar av laxfisk ska ske med älveget material. Den utsatta öringen ska vara odlad från fisk ur samma vattendrag. Men till och med det kan vara vanskligt eftersom samma art kan variera kraftigt bara över några kilometer, konstaterar Anna Palmé.
Franska änder blir svenska
I Sverige, liksom på många andra håll i Europa, har man också satt ut jaktbart vilt, framför allt fåglar som änder, fasan och rapphöns, som del i viltförvaltningen. Här vet man väldigt lite om effekterna. Men det finns oroande tecken:
– Vi vet att det inte skjuts lika många änder som det sätts ut. Och risken är naturligtvis uppenbar att dessa änder, som ofta kommer från importerade ägg från Danmark och Frankrike, blandar sig med de svenska bestånden, säger Anna Palmé.
I Frankrike har man också länge gjort stora utsättningar av gräsänder. De tama änderna har en annorlunda näbb, anpassad för att äta större matbitar. Ny forskning visar att utsättningarna har lett till att generna för annan näbbform spridits bland vilda fåglar, som därmed kan få svårare att få tag på mat.
Liten kunskap
Ungefär samma fenomen ser man hos odlad fisk, där i regel snabb tillväxt prioriteras. När den odlade fisken förökar sig i frihet visar det sig ofta att ynglen har betydligt sämre överlevnad än yngel från vilda och ursprungliga fiskar.
– Sanningen är att vi vet väldigt lite om de långsiktiga effekterna av detta. Och vi har väldigt dålig kontroll på hur inplanteringarna sker, kommenterar Anna Palmé.
– Ofta regleras till exempel fisket och fiskevården av centrala beslut, medan det för vissa arter borde bestämmas väldigt lokalt, inom till exempelvis fiskevårdsområden. Det kan gälla till exempel fredningstider, kvotering och vilka vikar som är känsliga.
Gigantisk skogsförändring
En annan – närmast gigantisk – form av inplantering sker inom skogsbruket, där man under många decennier planterat miljoner träd, framför allt gran, som kommer från Europa.
Bevarandegenetiker vid Stockholms universitet har genom åren varnat för de långsiktiga effekterna av att föra in europeisk gran, som ofta anpassats till en viss biotop under mycket lång tid (och därmed har en smalare genetisk bas). Sveriges granar vandrade in efter den senaste istiden och det naturliga beståndet är anpassat till förändringar i livsmiljön på ett annat sätt än den europeiska.
Stort – men osynligt – problem
Faktum är att en hel del andra, mer publika, miljöfrågor känns futtiga i en jämförelse, tycker Anna Palmé.
– Det känns lite märkligt att det nästan inte förekommer någon debatt alls om de här jättestora förändringarna i naturen. Antagligen beror det på att man måste ha en viss baskunskap, samt att man inte kan se problemet så påtagligt som till exempel döda sälar eller ett kalhygge, funderar hon.
Genetiska hänsyn
Det bör i sammanhanget påpekas att Anna Palmé inte arbetat med vargen eller den aktuella frågan om att plantera in vargar i Sverige. Hon har koncentrerat sig på storskaliga utsättningar som görs för andra ändamål än rent bevarande.
– Det handlar om att genetiska hänsyn måste tas när gener sprids i vilda bestånd via utsättningar, säger Anna Palmé.
– Bevarandeutsättningar kan, i motsats till storskaliga ”kommersiella” utsättningar vara helt livsavgörande för små inavlade bestånd. Men det är en helt annan problematik än den jag jobbat med.