Nya viltförvaltningsområden är kärnpunkten i älgjaktsutredarens kommande förslag, som ska lämnas till regeringen senast den sista augusti i år.
Utredningen om älgförvaltningen har förlängts.
– Det beror på att den nya regeringen vill ha med lagtexter i enlighet med förslaget när utredningen går ut på remiss, säger Jan Hyttring.
Han bygger vidare den så kallade älggruppens förslag, som nu ligger i en låda någonstans i jordbruksdepartementet. I gruppen kom de två jägarorganisationerna tillsammans med skogsägarsidan överens om att älgjakten ska samordnas på minst 50 000 hektar stora förvaltningsområden.
När Jan Hyttring talar med företrädare för Jägarnas Riksförbund är han noga med att tona ned skogsstyrelsens krav på att hälften av älgstammen ska skjutas bort.
– Det finns klara indikationer på att det inte är så mycket älg på vissa håll. Men Norrbotten har fortfarande väldigt gott om älg på sina håll. Det är svårt att vara generell, kommenterar Jan Hyttring.
Älgens biologiska område
Ett viltförvaltningsområde måste vara minst 50 000 hektar stort, anser han. Älgens biologiska område följer inte de avgränsningar som de olika jaktlagen har.
Det blir styrelsen för viltförvaltningsområdet som ska jämka ihop skogsägarnas och jägarnas intressen. Det ska både vara acceptabla skogsskador och en bra älgstam.
– Allt fler har upptäckt att vi fått en felaktig älgstam, som tar för mycket föda på vintern i förhållande till vad den producerar. På många håll måste jägarna börja om för att bygga upp en livskraftig älgstam. Ett instrument för det är större förvaltningsområden, slår Jan Hyttring fast.
Alla parter tvingas samarbeta?
En del har tolkat Hyttrings tankegångar som att det frivilliga samrådet försvinner och ersätts av det stora förvaltningsområdet, där jägare och markägare måste samarbeta.
Problemet blir att hitta en rättssäker lösning som gör att till exempel inte markägare missgynnas.
– Tanken är att länsstyrelsen utser styrelsen för området, säger Jan Hyttring.
Ledamöterna i styrelsen ska utses efter förslag från jägarorganisationerna och företrädare för markägarna.
Styrelsen får sedan ett stort ansvar för att avskjutningen anpassas efter vilken älgstam olika marker kan bära.
– Beslutsunderlaget behöver bli bättre, konstaterar Jan Hyttring.
Då krävs bra inventeringar av både skog och viltstammar och avvägningar hur det är på till exempel vargfronten. Även antalet älgolyckor i trafiken ska vägas in.
Jan Hyttring vill se långsiktiga skötselplaner och uppföljningar av hur det gått i viltförvaltningen.
– Men det viktiga är att det finns ett nytt sätt att kunna göra justeringar så fort någon upptäcker att det behövs, säger han.
”Ingen skall tvingas”
Karl-Axel Falk, förste vice ordförande i Jägarnas Riksförbund, deltog i älggruppen. Förslaget från gruppen är det som Hyttring utgår från, påpekar Falk.
– Det innebär att ingen skall tvingas in i något stort område. Man skall jaga som man hittills gjort, säger Karl-Axel Falk.
Den stora skillnaden är att länsstyrelsen inte längre bestämmer tilldelningen.
– Skillnaden blir att man idag på mindre områden har en juridisk tilldelning. Det innebär ett valfritt djur vare sig det finns älg eller inte funnits älg kanske på mycket länge, kommenterar Karl-Axel Falk.
Hyttrings tanke är att förvaltningsområdet bestämmer sig för hur mycket älg som skall fällas.
Därmed slipper de som har småmarker med dagens B-licens att bara få jaga ett par bestämda dagar. Dessutom får dagens B-licensjägare även en möjlighet att, istället för att bara fälla ett vuxet djur, få vara med och fälla flera tills kvoten är slut.
– Jägare kan alltså välja om man vill jaga på under lång tid eller på en kvot. Den så kallade kvotjakten har prövats på olika ställen i Sverige med mycket tillfredsställande resultat, förklarar Karl-Axel Falk.