Jakt & Jägare skrev om angreppet här:
Efter hand har det visat sig att det är sammanlagt 24 får som dödades när vargar landsteg på ön.
Berit Wallin Håkansson är rovdjursansvarig för fåravelsföreningen i Västmanland.
Hon tror att vargattacken beror på storbranden.
– Det brinner mitt i reviret. Därför är det inte konstigt att vargarna rör på sig, säger Berit Wallin Håkansson till Vestmanlands Läns Tidning, VLT.
Viltet flyr röken och elden
Vargarnas vanliga bytesdjur har troligen skrämts bort av röken och elden, resonerar hon.
– Vargarna i just detta revir har varit skygga och inte märkts av så mycket. Men branden har tydligen ändrat på det, kommenterar Berit Wallin Håkansson till VLT.
Anders Runnérus, den drabbade fårägaren, har haft får sedan 1983. Men attacken som upptäcktes på måndagsmorgonen var den första han drabbats av.
Kropparna var utspridda
Hälften av fårflocken dödades. Vargarna åt bara på några få av fåren.
– Jag fick gå runt och leta upp dem. Kropparna var utspridda över hela området, säger Anders Runnérus till VLT.
Negativ till vargpolitiken var han redan före de simmande vargarnas angrepp. Anders Runnérus är medförfattare till Karl Hedin-boken Varg och landsbygdsboende, där det bland annat konstateras att det inte går att ha varg i en befolkad landsbygd.
”Jag är felciterad”
Efter artikeln i VLT har Berit Wallin Håkansson i läsarkommentarer under den här artikeln i Jakt & Jägare påpekat att hon är felciterad i VLT om att vagarna i området skulle ha varit skygga.
I samtalet med VLT:s reporter har hon talat om vargarna från Skultunareviret, som i så fall berörs av branden.
Reviret finns inte officiellt enligt länsstyrelsen. Men det finns varg kvar i området enligt flera observationer från boende.
Vargpolitiken, med bland annat stretegin att sätta ut nya vargar, gör att det är få som vill rapportera till länsstyrelsen om vargobs, påpekar Berit Wallin Håkansson.